Samverkan – även i Almedalen

Så är Almedalsveckan över för denna gång. Politikerna har åkt hem, de offentliga tjänstemännen har åkt hem, näringslivet har åkt hem, liksom journalisterna och lobbyisterna. Själv var jag där tre intensiva dygn.

Det var femte gången för min del. Och den bästa ur många synvinklar.  Så här många intressanta möten har jag inte lyckats med de tidigare gångerna. Trivector ordnade sin traditionella seminariedag på tisdagen med sex välbesökta seminarier. Många spännande och givande diskussioner i panelsamtalen. Allra mest välbesökt var ”Vem behöver självkörande bilar?” där jag inledde med att vända och vrida på frågan, och panelen pekade på behovet att samhället bryr sig.

Vi var mycket nöjda med dagen, lyckades till och med trenda på Twitter trots att tisdagen var dagen med flest tweets taggade med #almedalen, nämligen 40,000. Och jag tror att Lund, och kommunalrådet Anders Almgren också var mycket nöjd. Lund vann nämligen priset som kommunen med det mest hållbara transportsystemet, enligt den ranking SHIFT som vi gör varje år. Och en del tycker säkert det känns skumt att Lund, där vi har huvudkontor, vinner. Men det är en omfattande seriös utvärdering, med fler än trettio indikatorer.

Förutom medverkan i fyra av våra egna seminarier, deltog jag i 2030-sekretariatets seminarium med helgonet och djävulen (Jakob Lagercrantz och Mattias Goldmann) som en av tre vise hen. Frågan var om vi rör oss i rätt riktning mot målet om ett fossilfritt 2030, när det gäller bilen, bränslet och beteendet? Jakob var för, och Mattias tog rollen som djävulens advokat och var emot. Min bild, som företrädare för beteendet, var att det inte alls görs tillräckligt. Att fixa bilen och bränslet är enklare; alla vill ha utveckling, men ingen vill ha förändring. Och när det gäller beteendet måste vi ändra oss….

Förutom dessa seminarier medverkade jag i andra typer av möten där jag var inbjuden för att föra intressanta diskussioner: förmingel, mingel, frukostmöte, lunchmöte och promenadmöte. Där träffade jag generaldirektörer, VD:ar, kommunikationsproffs, forskare, regeringstjänstemän, ministrar etc. Och min bild är att alla dessa möten var nyttiga; för mig, före företaget och för samhället.

Det var som vanligt nytt rekord i antalet seminarier, 3800 st. Fler än 500 av dem handlade om hållbarhet, måste väl också vara rekord. I år tror jag att social hållbarhet svarade för en stor del. Digitalisering och migration var två andra ämnen som det också pratades om överallt.

Om jag skall välja ett enda ord som förekom nästan överallt så får det bli ”samverkan”. Oavsett sammanhang så pekade man ofta på behovet av samverkan mellan aktörer, på olika nivå etc. Och även i min värld inser allt fler att vårt samhälle är så komplext, kräver sådan flexibilitet, och öppenhet, att enda vägen är just samverkan. Planering och styrning top down fungerar helt enkelt inte längre.

Och Almedalen är ju faktiskt ett sätt att samverka. Och jag vet att alla inte kan komma dit etc. Men den bredd i diskussioner jag upplever där ser jag sällan i andra sammanhang.

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
1 kommentar
  1. David Larsson
    David Larsson says:

    Där har du nåt; ”alla vill ha utveckling, men ingen vill ha förändring”. Borde vi inte se det som att även vårt beteende behöver utvecklas? Ingen vill ändra sitt beteende för att man ”borde”, eller för att någon annan säger det åt en. Men jag tror absolut att det är möjligt att skapa en hållbar vision, som också är väldigt attraktiv.

    Ingen har lyckats få mig att sluta äta socker för att jag borde, men efter att ha provat LCHF-kost i någon månad och insett hur mycket bättre den får mig att må, väljer jag bort det för att jag vill. (Det starka sötsuget avtar också redan efter ett par veckor.) På samma sätt är det häftigt med de veganska produkter som nu börjar dyka upp och uppskattas av andra skäl än att man borde äta dem för djurens och miljöns skull (även om bara det är gott nog för vissa av oss).

    Tesla har visat hur elbilar kunde göras häftiga nog för att alla skulle vilja ha dem. Enligt Elon Musk’s nya masterplan ska det snart vara möjligt att beställa en självkörande bil som hämtar upp en vid dörren när man behöver den. Senast då tror jag ”bil när du behöver” kommer att ta betydande marknadsandelar från ”bil på garageuppfarten”. Det skulle vara möjligt att nå tidigare, om de myndigheter som är ansvariga för kollektivtrafiken såg till helheten och också såg till att det fanns ett utbrett och välfungerande nät av bilpoolstjänster.

    Väl där, när vi brutit upp bilens särställning som det enda trafikslag vi tvingas investera rejält i för att få tillgång till, kan också de andra trafikslagen blomstra. Den guppfria färden på järnväg kommer sannolikt fungera bättre som arbetsplats än den självkörande bilen under lång tid framöver, och en smidig ellastcykel tilltalar i alla fall mig mer än elbilen för att svänga iväg till affären och handla eller för att ta en tur och andas lantluft utanför stan med familjen.

    Vill vi ha utvecklade beteenden behöver vi marknadsföra dem som just detta. Inte en tillbakagång till ett fattigare liv, utan en framgång till ett enklare och rikare.

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *