Planering är allt

Vissa perioder har planering varit fult. På 1980-talet när jag pluggade och senare började forska, var det många liberaler som ansåg att allt som hade med planering att göra var av ondo. Jag förstod det inte då, och jag förstå det inte nu.

Detaljstyrning däremot, tror jag många gånger kan vara av ondo, och förstör kreativitet och tar bort engagemang. Men att sätta ramarna, ger ofta kraft att vara kreativ och engagerad innanför dessa.

Har funderat en hel del på detta efter att förra veckan har varit på Sri Lanka och jobbat med ett stadsutvecklingsprojekt i staden Galle, på sydvästra kusten.

Vi är ett konsortium med stadsplanerare, arkitekter och trafikplanerare från Australien och Sverige som jobbar tillsammans med planerare från Sri Lanka i ett projekt finansierat av Världsbanken.

Att försöka göra förändringar i trafiksystemet, med en asiatisk trafikkultur, där gående, tuk-tuks, motorcyklar, bilar, bussar och en och annan cyklist, flyter fram i en anarkistisk, men ändå förvånansvärt funktionell röra, är inte enkelt. Ganska många transporterades i systemet. Förutom de överfulla bussarna visade våra räkningar att medelbeläggningen i bil var 2,04, mc 1,47 och TukTuk 2,44. Hemma är ju beläggningen i bil 1,2. Trafiksäkerheten är på samma nivå som Sverige var 1990.

Det som slår en är att det nästan inte finns några allmänna ytor. Väldigt lite torg och parker, och inga gångbanor. Och det drabbar mest de fattigaste, som inte har råd med vare sig tuk-tuk-resor, bussresor, motorcykel eller bil. Och att det finns så lite gemensamma ytor beror nog till stor del på att staden inte verkar ha planerats efter 1948 när Sri Lanka blev självständigt.

I Galle finns Fortet, den gamla portugisiskt-holländskt-brittiska stadsdelen, ett gamla stan med rutnätsstruktur, som är ett världsarv och har väl underhållna hus, hotell och turistaffärer.

Resten av staden har smala gator, och de delar där man ibland målat en linje som skall markera ytor för gående, är alltid fulla med parkerade tuk-tuk, motorcyklar etc. Ofta har affärsinnehavarna också tagit delar eller hela delen som var avsedd för fotgängare.

När vi åkte omkring i den mycket utspridda staden, ser det likadant ut överallt. Låga hus, smala gator, där gående slåss med trafiken, ofta i högt tempo, om de små ytorna.

Bristen på planering och styrning, gör här att staden blir sämre för alla. Och sämst blir det för de allra fattigaste.

Planering är allt.

Share on Pinterest
Dela med dina vänner:










Submit
1 kommentar

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *