Storleken har betydelse

Är allt som är stort bra?

I förra veckan öppnade Emporia, det nya shoppingmeckat i Hyllie utanför Malmö. På 93.000 kvadratmeter skall det finnas 200 affärer, och det blir därmed Skandinaviens största. Det krävs ju någon miljard i omsättning för att det skall gå ihop.

Tar man Öresundståget från Hyllie och nitton minuter västerut, kommer man till Örestad, där det danska köpcentrat Fields ligger, som var störst i Skandinavien till i fredags. Det öppnades 2004, har 74.000 kvadratmeter, 140 butiker, och har fortfarande inte gått med vinst.

För att Emporia skall ha en chans att gå ihop måste det ta köpkraft från andra affärer. Det kommer att drabba både affärerna inne i Malmö centrum, men kanske ännu mer affärer i Eslöv, Landskrona osv. Och då hjälper det inte att kommunalrådet säger: ”Från Malmö stads sida är vi jättestolta över att ha fått Sveriges finaste upplevelsecentrum. Det är en bedårande vacker arkitektur.”

Det som också krävs för att Emporia skall ha en chans är att vi som har råd fortsätter att handla sånt vi inte behöver. ”Inte för att vi tror att du saknar något, utan för att vi vill ge dig mer. Av allt” som det stod i en av Emporias annonser inför öppningen. Frågan är bara om det gör oss lyckligare? Eller som Lundell säger på nya plattan: Är vi lyckliga nu?.

I en intervju i Aftonladet i helgen säger Lundell: ”När varken folk eller folkvalda har någonting att sätta emot banker och ekonomister då kommer det förr eller senare att gå åt helvete, tro mig. Vi lever i marknadens anarki och har gjort så ett bra tag nu. Det kommer inte att kunna fortsätta så.”

När företag blir tillräckligt stora blir deras makt så stor att inget kan stoppa dem. Av världens 100 största ekonomiska enheter är mellan 37 och 50 företag, och resten länder.(Det exakta antalet beror på vilken forskare du frågar).

Naturligtvis behöver vi handel, och företag som går med vinst. Men vi behöver också städer som lever. Och företeelser som Fields och Emporia hjälper till att utarma städernas centrum. Och kräver ytterligare utbyggnad av vägsystemet.

Därför är det intressant att läsa ledaren i dagens DI. Den har rubriken ”Framtidens tillväxt sker i dynamiska städer” och tar sin utgångspunkt i Edward Glasers ”Triumph of the city”. Artikeln diskuterar bland annat förtätning som ett sätt att få mer av den stad som alla vill ha. Ledaren slutar med att konstatera att ”Stockholm ska visserligen bli ”den gröna promenadstaden” – men i praktiken är det svårt att se annat än bilvägar ligga utstakade. Hur den svenska staden skall se ut i framtiden förtjänar en betydligt bredare diskussion”.

Och om vi vill ha kvar levande stadskärnor i framtiden så måste vi diskutera bland annat jättekolosser till köpcentrum – sen kan man tycka vad man vill om arkitekturen.

Share on Pinterest
Dela med dina vänner:










Submit
5 kommentarer
  1. Bjarne Wilmarsgård
    Bjarne Wilmarsgård says:

    Som vanligt – mycket bra och tänkvärt skrivet.
    ”Den gröna promenadstaden” – du ljuvliga tanke – som får mig att längta. Inte bara för Stockholms del utan för många fler svenska städer…

    Svara
  2. Johannes Westlund
    Johannes Westlund says:

    Vad jag tycker att du glömmer att nämna är att samhället politiskt stjälper höga kostnader och stora problem på den som vill etablera sin affär i centrum medan det är billigt för den som vill etablera sig utanför städerna invid motorvägar. Detta trots att samhällets kostnader för bilberoendet det medför är långt större. Exempelvis parkeringsnormen gör att den som vill bygga centralt måste slösa massvis med dyr mark på att skapa utrymme för plåtburkar. Den som väljer att bygga en betongkloss en bit utanför staden har stor fördel av att marken är billig. Bara att rulla ut asfaltsöken praktiskt taget gratis. En annan faktor är att den som vill bygga centralt får stånga sig panna blodig i NIMBYS diktatur genom överklaganden som fördyrar processen i snitt 15 procent. Den som bygger vid ett motorvägsmot kan ostört bygga sina betong-klossar och plåtskjul. Vidare byggs det för lite av den nödvändiga täta och blandade kvartersstaden som behövs för att city-handel ska spira. Istället bygger man sovförorter av hus-i-park-modell på diskret avstånd från varandra som människor bilar till och från.

    Det jag vill visa är att det knappast är den exploaterande kapitalismen som det är fel på. Det är politikerna som har skapat förutsättningarna som gör cityhandel olönsamt.

    Svara
  3. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    Just så Johannes! Kapitalism, eller marknadsekonomi är nog det minst dåliga system vi har. Problemen med det är när politiekrna tror att det löser alla problem så att det inte behövs styrning nånstans…

    Svara
  4. Johannes Westlund
    Johannes Westlund says:

    Jag är nog av åsikten att problemet till största del är skapat av politisk påverkan snarare än frånvaron av den. Men jag har en tendens att idealisera alldeles för mycket omkring kapitalism.

    Svara
  5. Anders Almér
    Anders Almér says:

    Emporia ser sig inte själva som del i Malmös handel eller i staden överhuvudtaget. Ägaren Klépierres motto är ju: Klépierre shopping centres – a massmedium for a captive audience.

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *