För många skjortor och mindre bilkörning

I helgen flyttade vi tillbaka till stan efter tio veckor i Barsebäckshamn. Alltid ett stråk av vemod i detta, men samtidigt kul att vara tillbaka in i arbete, stadens utbud osv . Packade alla prylar som släpats ut för att man tycker man behöver dem. Bland annat en ganska stor mängd kläder, fast några skjortor och tröjor fick stanna kvar.

Funderar över detta när jag läste Susanne Ljungs krönika i senaste DI Weekend. Den heter ”Full garderod – men inget att ha på sig. Där berättar hon bl a om modedesigner Vivienne Westwood som under senare år, när hon fått frågan av journalister av hon tycker att folks skall köpa för plagg inför höstsäsongen, svarat: ingenting.

Hon har konstaterat det många andra också gjort att vi har kläder så att garderoberna bågnar. Walk in closet, det vi brukade kalla för klädkammare, blir allt populärare. Och att vi fortsätter att köpa nya hela tiden, ”fast fashion” kallas det. Det erbjuds av internationella modekedjor som HM, Zara osv och som vill sälja en top för 89 kr, en byxa för 99 kr, dvs billiga mestadels dåliga kläder. Unga bloggare skriver om detta snabbmode och det köps kläder som bara används en gång har jag förstått. Enligt Ljung köper vi 30 kg nya kläder varje år. Undrar hur många liter vatten det gått åt för att få fram allt som är i bomull.
Jag gillar att vara välklädd, och som konsult och VD förväntas det av dig att du skall vara klädd som kunderna, fast lite bättre. Men det innebär naturligtvis inte att jag verkligen behöver alla de uppskattningsvis 30-40 skjortor som finns i mina garderober. Jag försöker att minska på detta, men ändå blir det för många. Och eftersom jag gillar, och har råd med, kvalitet, så varar kläderna oftast länge. Så länge att till och med jag hinner tröttna.

Nu är de flesta kläderna tillbaka i Lund, och mitt bilresande minskar igen. Att bo i Barsebäckshamn generarar för mig ca 3,5 ggr så mycket bilresande som när vi bor i Lund. Man måste använda bil till i stort sett alla ärenden. När jag bor i stan cyklar och går jag det mesta inom Lund, använder tåget till alla längre resor, och det som återstår blir mest en del fritidsresor. Jag hämtade min nya gasbil den 6 dec. Den 6 juni, efter ett halvår, hade den gått 300 mil, dvs ca 12 mil i veckan.  Nu efter de tio veckorna i Barsebäckshamn har den gått 725 mil. Det blir ca 42 mil i veckan under denna tid.

Och nu är jag tillbaka in i rutinerna igen. Sitter på tåget hem efter att ha pratat transportsnål samhällsplanering i Borås idag.

Att bo i stan, är mer transportsnålt än att bo på landet. Frågan är hur man blir mer textilsnål? Färre och bättre kläder är nog lösningen.

PS. Pontus Schultz, chefredaktör på Veckans Affärer, som jag citerade i förra blogginlägget, gick tragiskt bort i en cykelolycka vid en tävling häromdagen. Med honom försvann en av de intressantaste rösterna kring frågor om företagande och hållbarhet. DS

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
1 kommentar
  1. Jan Wiklund
    Jan Wiklund says:

    Får man föreslå Myrorna, Emmaus, m.fl? De är glada åt att ta emot folks överflöd av användbara kläder. Sen finns det en uppsjö av kommersiella andrahandsbutiker också om ingen av de ovanstående finns inom räckhåll.

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *