Katedralerna faller – välkommen till basaren

Euron är inte stabil, börserna världen över har stora problem, det tidigare dominerande partiet i svensk politik, socialdemokraterna går kräftgång, förtroendet för EU knakar och världen verkar inte kunna enas denna gång heller om att göra något åt klimatproblematiken.

Stora starka strukturer misslyckas på område efter område. Organisationer och företeelser som vi vant oss vid som stabila skakar plötsligt som kärnkraftverket i Fukushima.

Så hur skall vi då kunna ändra världen i riktning mot något bättre? Är det kört när de gamla strukturerna faller? När allt vi tycks ha att lita på är en Juholt och en Müller.

Nej, kraften idag kommer från annat håll tycks det som. Den arabiska våren startades underifrån, bland annat möjliggjord av sociala medier.  Och när världens länder, med sina beslutsfattare misslyckas kapitalt att lösa klimat- och miljöproblem är det andra aktörer som tar vid. Nu är det städer, regioner och företag som går före.

Kommer att tänka på det när en drös gratistidningar trillar in i mitt postfack på Trivector. I Siemens exklusiva magasin Pictures of futures, som ofta innehåller mycket läsvärda artiklar, finns artiklar om hur städer som London, San Franscisco och Vancouver tar nya initiativ på miljöområdet. Hur Tel Aviv inför trängselavgifter och hur smartphones övertar rollen som statuspryl istället för  bilen.

I Skanskas likaledes läsvärda reklammagasin flervärden finns artiklar om hur lokaler, hus och företag blir gröna med hjälp av engagerade personer som Claudia Zuniga arkitekt på på Malmö Högskola och Joanna Ståhl på tidningen Camino.

Och den tristaste av trista gratistidningar, Lokalnytt, har hottat upp sig med temat Gröna kontor, och innehåller artiklar koldioxidätande tak, Västra Hamnen i Malmö, BREAM, grön fika, och hur miljöchefen på Wihlborgs, Hanna Claesson, fått motta utmärkelsen Green Star av organisationen GRESB.

Under de senaste månaderna har jag hört Allan Larsson och Anders Wijkman prata om att det nu i allt högre grad är städer, regioner och företag som kommer att driva miljöarbetet framåt. Och också enskilda länder när det gäller klimatet. De stora strukturerna som FN klarar det inte. Men det betyder inte att att utvecklingen står stilla.

Man kan jämföra med fenomenet crowdsourcing, där många människor tillsammans löser problem som de stora strukturerna misslyckas med. Öppen källkods-evangelisten Eric S Raymond, pratade redan 1997 i en essä om Katedralen och basaren. Han pekade på två sätt att utveckla program: Katedralen, som är den styrda, hierakiska approachen sedan den industriella revolutionen började. Raymond kontrasterade detta med Linux, operativsystemet byggt på öppen källkod av många tusen programmerare ”endast sammanhållna av internets tunna trådar”. Linux-utvecklingen liknande han vid en stor babblande basar av olika agendor och approacher, ur vilken ett stabilt, konsekvent system växte fram. Och det gick snabbt, in en takt som var omöjlig för katedralbyggare att tänka sig.

Det kanske är så världen måste gå framåt idag när katedralerna rasar i en allt snabbare takt?  I den dynamiska, halvt kaotiska basaren finns kanske kraften att få saker att hända.

När jag skriver detta kommer jag på att jag träffat alla de nämnda personerna (utom Juholt och Müller…) i olika projekt eller på mina föreläsningar på konferenser det senaste året. Kanske har jag redan fått kika in på basaren? Blir nyfiken på vilka intressanta och spännande varor vi skall hitta i stånden under nästa år?

Länk: Katedralen och basaren

Share on Pinterest
Dela med dina vänner:










Submit
0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *