Katmandhu, Al Jazera och spårvagn

Sitter på tåget hem från Stockholm – igen. Har haft en lång rad intressanta möten i går och idag.  Och så har jag varit på ett mycket intressant halvdagsseminarium igår kring frågor om globalisering och företagens sociala ansvar, CSR osv.

Det var revisionsföretaget Mazars SET, där min fru numera är VD, som efter samgåendet med franska Mazars (13000 anställda worldwide) ordnade denna intressanta eftermiddag. En lång rad spännande föreläsare gav oss olika pusselbitar. De som följer mej på Twitter fick glimtar hela eftermiddagen.

Den lite för långa, men ändå helt ok inledningen av Mazars internationelle VD Patric de Cambourg, var inte bara sedvanligt sälj, utan pekade på vikten av att företagande och samhälle måste gå hand i hand. Han lyfte särskilt mänskliga rättigheter och kultur.
Sen kom Björn Söderberg, ni vet killen som blev superentreprenör i Nepal. Han berättade om hur han som 19 åring kom till Nepal, och kände att man måste göra något åt fattigdomen och misären. Och inte bara prata. Han började med julkort av återvunnet papper, som gav löner till de som jobbade med dem så att deras barn kunde gå i skolan. Han fortsatte med anteckningsböcker och betalade lärare för att de skulle lära de anställda att läsa och skriva – det blev ju enklare då med regler anställningsavtal osv. Sen insåg han att ett av de riktigt stora problemen i Nepal är att de få som gått på universitet lämnar landet så fort de kan. Sagt och gjort, så startade han ett it-företag, som blev flera och idag har kunder från hela världen.
För två år sedan insåg han att han blivit lurad av sina två närmaste nepalesiska medarbetare som varit med sen starten.  Kontrollrutinerna som inte varit på plats hade gjort det möjligt att skicka bluffakturor osv. Men han lät sig inte nedslås och istället för att lägga ner växlade han upp. De två senaste åren har han jobbat för att få igång en biobränslefabrik som bricketter av avfall, så att man kan sluta att elda upp de få skogar som inte redan är borta.
Vad är det som hindrar dej, frågade Björn. Rädsla att misslyckas sa nån i publiken. Om man inte misslyckas en gång i veckan så försöker man inte sa Björn. Det är så man kommer framåt.
Nästa talare var Sasja Beslik, chef för ansvarfulla finansiering på Nordea. Jag har träffat honom tidigare och gillar hans budskap. Han talade om den verklighet som vi ser idag, där företagen måste adressera frågor om klimat, miljö, resursförbrukning och man vill fortsätta att vara lyckosamma framöver. Och han påminde också om hur verkligheten ser ut idag för den som inte förstått: Vi befinner oss nu i inandningsfasen nu, sa Sasja. Vi är den första generation där barnen inte får det bättre än föräldrarna.  Och världen ändras drastiskt när tillväxten inte sker i Europa och USA längre utan i Kina, Indien och Afrika. Om vi inte förstår detta och agerar därefter kommer Sverige bli som Skansen, ”ja så kunde man också leva”.
Efter att brottmålsadvokat Elisabeth Massi Fritz, gjort reklam för sitt arbete genom att berätta om hur hon försvarat brottsoffer i olika hedersmordsmål etc, kom dagens bästa talare: Jan Eliasson, fd FN-förhandlare, utrikesminister etc och skulle berätta om globala trender. Och som han gjorde det. Skulle gärna lyssnat på honom hela dan.
Jag är optimist sa Eliasson. Men jag har märkt att jag börjat tillägga: men jag är orolig, fortsatte han. Att ge upp är ovärdigt! Och så fortsatte han att bjuda på sig själv och sin enorma erfarenhet av globalt arbete, fredsförhandlingar, miljö, klimat, vattenfrågor osv, och hur företagen måste vara en del i lösningen.
Precis som Sasja pekade han på hur Europa och USA inte är där det händer idag. ”Det finns en värld utanför Verona” citerade han Shakespeare. Som avslutning diskuterade han hur IT ändrar världen och hur information sprids. När  han avslutat en fredsförhandling i ett tält i öknen, tog motparten upp en mobil ur kaftanen och ringde ett samtal. När Eliasson sedan landade helikoptern i civilisationen, stod Al Jazera där med sina mikrofoner och hade motpartens story klar för sig.
I en värld av mobiler och Twitter kan ingen verksamhet pågå utan att ha en kommunikationspolicy sa Eliasson.
Sist kom retorikkonsulten Elaine Bergkvist och pratade om hur vi pratar. Intressant och kul om hur olika generationer uttrycker sig. Hon var fet och grym, som 80-talisterna skulle sagt.
Och medan jag varit på seminarier och möten har spårvagnsdiskussionen vaknat igen, den här gången i Stockholm. Politiker och professorer tycker bussar är bättre för att de är billigare. Och ingen har läst den utredning om BRT och spårvagn som ligger till grund för diskussionen. Synd. Då hade diskussionen sett annorlunda ut. Vill du veta vad jag tycker så finns argumenten på bloggen. 
Han hade nog rätt Eliasson, alla organisationer behöver en kommunikationspolicy.
Share on Pinterest
Dela med dina vänner:










Submit
0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *