Stolt att tillhöra denna familj

Igår kväll var jag på en trevlig middag med gamla kollegor som alla jobbat på institutionen för trafikteknik på LTH, numera Trafik & väg på institutionen för Teknik och samhälle. Vi höll tal för varandra om hur trevligt det har varit att vara en del av denna familj.

Men också om hur den syn på trafiken som denna institution vilar på varit och är en viktig del i utvecklingen av många koncept, modeller och kunskap som alla pekar mot en mer mänsklig trafik. En trafik som med dagens ordval skulle beskrivas som hållbar.

Det handlar om säkerhet för oskyddade trafikanter, om hur äldre och funktionshindrade skall få en bättre möjlighet att använda transportsystemet, om hur cyklister och gående skall skall prioriteras, hur kollektivtrafiken skall kunna blir konkurrenskraftig osv.

En mängd saker som vi upplever i den dagliga trafiken har sitt ursprung i forskningsprojekt som drivits här. Det är saker som utformningen och användandet av cirkulationsplatser, låggolv i bussar och tåg, smartare signaler och övergångsställen,

Och om nån tog sig för det skulle det säkert gå att räkna fram antalet räddade liv, det ökade antalet cyklister, det ökade antalet äldre som kan ta sig ut i trafiken, minskade emissioner osv som forskningsresultaten från denna institution bidragit till.

Familjen, dvs institutionen på utflykt 1984 i Gilleleje, Danmark. 
Författaren till vänster. Bild: PG Andersson

Det finns idag ingen annan institution i Sverige som på samma tydliga sätt står för detta synsätt. Det handlar om det vi idag kallar för hållbara transporter. Och varför finns det just här?

Just nu på det pågående alumni-seminariet kring institutionens forskning ger den finske professorn Risto Kulmala en del av förklaringen till detta. Visionära ledare, bra team-work, fokus och uthållighet, effektivt och vänligt nätverkande, entusiasm och hårt arbete.

Trots detta har institutionen periodvis haft svårt att få till finansiering för denna viktiga forskning. Ofta går stora delar av svenska transportforskningsmedel till att rädda bilindustrin.

När vi startade Trivector 1987 var det detta synsätt som vi tog som utgångspunkt. Och därför ser vårt arbete ut som det gör – hållbara transporter i fokus. Tacka LTH och inst för trafikteknik för det!

Share on Pinterest
Dela med dina vänner:










Submit
5 kommentarer
  1. Erik Sandblom
    Erik Sandblom says:

    Varför använder du begreppet oskyddade trafikanter? Det lägger skulden på offret, som slarvade med skyddet. I Danmark säger man bløde trafikanter vilket betyder mjuk trafikant, det är mycket bättre.

    Svara
  2. Robin
    Robin says:

    Hej
    Jag har valt att skriva en uppsats om hållbar utveckling och har en fråga till dig.
    Vems ansvar är det att minska koldioxidutsläppen enligt dig?
    Svara så bra du kan 🙂
    /Robin
    tack i förhand

    Svara
  3. Nils
    Nils says:

    Hej! Jag är inne på samma tankegångar som Erik. Användandet av begreppet oskyddad trafikant borde fasas ut. Mjuk trafikant är en bra ersättare. Användandet av motsatsparet hård-mjuk tror jag skulle underlätta ärlig och korrekt problemformulering i trafikdebatten.

    Tack för alla kloka tankar som sprids via denna blogg. Jag läser här betydligt oftare än jag kommenterar!

    Svara
  4. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    @erik: nja, jag tycker inte det är så stort fel på oskyddad, i motsats till de inne i plåtburkarna. Men mjuka är j också ok.

    @Robin: det är väl i princip allas ansvar att försöka göra sin del. men, som jag skrivit ofta så sitter vibfast i strukturer som gör att beslutsfattarna måste fatta beslut om att ändra i dessa för att att du och jag skall få bättre effekt av våra bettendeförändringar.

    @Nils: Tack

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *