Välfärd utan tillväxt?

Två dagar i rad har jag varit och lyssnat på intressanta föreläsningar. I går kväll tog jag tåget in till Malmö. Steg av på Malmö C, gick den långa underjordiska plattformen söderut och kom upp på Anna Linds Plats, alldeles nära Malmö Högskolas hus det stora gröna Orkanen. Där inne i den stora föreläsningsalen, där jag själv föreläst ett par gånger, hade jag väntat mig att hitta några tiotal personer som liksom jag ville lyssna på professor Tim Jackson som skulle föreläsa om sin bok, ”Välfärd utan tillväxt”. Jag var på plats tio minuter i sju, och när jag kom in genom dörren var det fullt. Salen rymmer 400 personer, och det fortsatte välla in folk. Ett antal lösa stolar drogs fram, jag fick en av de sista, och sen satt folk på golvet. Jag uppskattar att vi var en bit över 500 personer!

En stor del var nog studenter som pluggar hållbarhet och miljö i Malmö och Lund. Sen fanns det en hel del äldre personer också, några lärare, och en del allmänt miljöintresserade. Det var inte många kavajer i salen. Jag var nog den enda VD:n……

Jackson, som 2009 för Storbritanniens hållbarhetskommission skrev rapporten”Prosperity without growth” utvecklade rapporten till en bok. Boken har nu kommit på svenska, på Ordfront förlag, och därför var Jackson i Malmö.

Föreläsningen var intressant även om det flesta av resonemangen var välbekanta mej, och för de som läser denna blogg. Så här sa Jackson om överkonsumtionen:

-Många av oss är fast i en cirkel där vi spenderar pengar som vi inte har på grejor vi inte behöver, för att göra intryck som inte är bestående på människor som vi inte bryr oss om.



Min tolkning av vad Jackson sa är ungefär så här: Vi  människor älskar nya saker och följer med i karusellen med att ständig skaffa oss nya prylar, nya kök och nya bilar. Vi måste resa på många utlandsresor varje år, på det att vi må kunna uppdatera vår Facebookstatus så vi slipper skämmas. Vi har skapat ett samhälle där vi inte behöver vara beroende av varandra, utan alla kan ”vinstmaximera” för sig själv. Detta leder till ständig upptrappning av konsumtionen, som också drivs av globala företag utan lokal förankring som alltid kan flytta produktionen till en periferi längre bort. På så sätt får vi en utarmning av ekosystemen. BNP, som dåligt beskriver välfärdsnivån, har idag inte så stark koppling till medellivslängden när man uppnått en viss nivå. Chile och Cuba har lika lång medellivslängd som USA, fast inkomsten per capita bara är en tredjedel.

Hur skall vi göra då? Hur kan vi gå mot ett annat system? Jo vi måste fokusera på vad som är en människa. Människan vill inte bara ha nyheter, utan är också beroende av traditioner. Vi är inte bara egoister utan vill också umgås och samarbeta med andra. Att bygga system, strukturella och ekonomiska, som på olika sätt  hjälper till att skjuta de båda begreppsparen från egoism och nyhetssökande till omsorg om andra och traditioner är en början.

Jag återkommer när jag läst mer i boken jag köpte.

Och den som vill ha dagsfärsk återkoppling till Jacksons teorier kan läsa Paul Krugmans kolumn i New York Times i förrgår. De höga matpriserna beror till en del på tillväxten, och till en del på klimatförändringarna.

(Och föreläsningen jag var på i eftermiddag – om bilsamhället – återkommer jag till i morgon. Godnatt)


Länk:
Krugman i NYT

Share on Pinterest
Dela med dina vänner:










Submit
4 kommentarer
  1. Anders
    Anders says:

    Skall läsas så snart den kommer med posten! Den föreläsningen om bilsamhället låter intressant – snart läst ut Emin Tengströms ”Bilen & människan i svensk prosa och poesi”, inte så bra som hade hoppats på, men ger väl något i alla fall 🙂

    Svara
  2. Jan Wiklund
    Jan Wiklund says:

    Som Björn Eriksson, ordförande i Miljöförbundet på 80-talet och humanekolog på Göteborgs Universitet, brukade säga: BNP är ett mått på hur mycket man anstränger sig, inte ett mått på hur mycket man får ut av det.

    Jag skulle kanske vilja precisera en aning: ett mått på bokföringen av hur mycket man anstränger sig. Och bokföring är ju bara siffror i en kolumn och har har inget eget värde.

    Mycket i BNP-räkningen påminner om Enrons bokföring – den är ganska kreativ och säger inget om något verkligt. Kan vi inte enas om att gradera ner dess betydelse och undersöka vad som är verkligt – t.ex. mäta ianspråktagen energi, eller materia, eller tid? Och jämföra det med andra vettiga mått, t.ex. medellivslängd?

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *