Urholkar droppen verkligen stenen?

Idag har jag varit i Kristianstad och pratat på ännu ett av alla dessa seminarier om att skapa ett hållbarare, energieffektivare och klimatsmartare transportsystem. Och som alltid nickas det och folk ser positiva ut. Och alla exemplaren av bloggpocketen gick åt (den går att beställa på Trivectors hemsida.)


Jag har ju gjort detta i ett antal år nu, och har naturligtvis inställningen att det är meningsfullt, och att någonstans, någon gång, är det någon i publiken som påverkas och får idéer som gör att vi tar några steg framåt i rätt riktning.

Och visst händer det saker, vilket jag upptäckte när vi gjorde urvalet till bloggpocketen. Det har faktiskt hänt saker de senaste åren. Små, små steg i någon sorts rätt riktning. Bilarna har blivit bränslesnålare, kollektivtrafikresandet har ökat etc. Och det är ju bra – men samtidigt som detta sker så fortsätter vi att ta stora steg i fel riktning. Antalet externa köpcentrum ökar, vi åker allt mer bil, och vi fortsätter att bygga på överkapaciteten i vägsystemet, samtidigt som järnvägen tycks bli allt mer nedbruten. Sammantaget blir det ett steg fram och två tillbaka.

Seven Sisters vid South Pacific Highway, South Australia. Foto: christer ljungberg


















Hållbarhet och miljö har alltså hittat vägen in i många verksamheter, men de stora och väldigt nödvändiga greppen och åtgärderna skjuter vi fortfarande på framtiden. Och detta trots att det börjar bli allt mer akut på många fronter.

Jag ser två jättestora glapp växa fram allt tydligare – inom klimat och energi. När det gäller klimatet pekar forskarna på att tiden rinner ut, och att hoppet att vi skall klara tvågradersmålet blir allt mindre. Men ändå förmår de ledare som har makten inte fatta några beslut som kan ändra på detta. I USA är det ett litet antal knäppgökspolitiker med Sarah Palin i spetsen som blockerar. Och då hjälper det föga att många amerikanska städer gör stora insatser i rätt riktning.

När det gäller energin blir det allt mer uppenbart att vi har passerat peak oil, eller gör det inom kort. Även IEA, International Energy Agency, som av tradition varit mycket försiktiga i sina uttalanden, medger att man tidigare överskattat oljetillgången. Men ändå förmår inte de som har makten att se till att vi minskar fossiberoendet, utan transporternas oljeberoende ökar för varje år.

Men ändå tror jag att vi måste fortsätta att försöka ta steg framåt. Men samtidigt måste vi ständigt, ständigt försöka påverka beslutsfattarna så att vi nån gång kan ta de stora stegen fram. De små stegen framåt kommer inte alls att räcka till när vi fortsätter att ta två steg bakåt efter varje steg fram.


Ibland känns det som det mest skvätter….


Länkar:


Rolling Stone om politiker blockerar klimatåtgärder
Share on Pinterest
Dela med dina vänner:










Submit
6 kommentarer
  1. Osunt
    Osunt says:

    Precis som du uppfattar jag det som att den övergripande trenden går åt fel håll än så länge, trots alla små steg. Det är lätt att bli desillusionerad.

    Just peak oil tror jag skulle kunna bli en trigger som kan få saker att hända.

    Oljepriset kommer förmodligen att börja studsa mellan taket (2007) som gör att ekonomisk aktivitet att avta och golvet (2008) där ekonomin får priset att skjuta i höjden igen. Världsekonomin kommer helt enkelt att börja hacka sig framåt.

    Uppsidan är alltså ökad förståelse och beredskap att agera. Nersidan är att det blir svårare att komma överens när man inte längre kan räkna med att världsekonomin ständigt växer..

    Svara
  2. Marcus
    Marcus says:

    Hållbarhet och miljö har alltså hittat vägen in i många verksamheter, men de stora och väldigt nödvändiga greppen och åtgärderna skjuter vi fortfarande på framtiden.

    Jag känner verkligen som dig här, att många företag börjat jobba ganska bra mot att fungera mer hållbart. Tyvärr tror jag inte att man kommer se de riktigt stora förändringarna i samhället, som mer utbyggnad av cykelnätverk och en rejäl upprustning av kollektivtrafiken i form av t.ex. järnväg.

    För att man ska få politikerna att verkligen agera måste man nog försöka ändra riktning på befolkningens tankar. Många känner fortfarande att det är viktigare att åka och handla på de externa köpcenterna, att kunna ta bilen till jobb och att kunna byta kök och mobiltelefon en gång om året. Smällen kommer väl när effekterna av Peak Oil verkligen sätter in och det inte finns så mycket alternativ. Visst, det kanske blir lite smärtsamt för många, men vad är alternativet om man vägrar dra upp huvudet ur sanden?

    Bra skrivet Christer.

    Svara
  3. Oskar
    Oskar says:

    Tror i mångt och mycket att detta beror på att världens politiker mycket hellre sitter kvar vid makten i ytterligare en mandatperiod än tar tag i de verkliga problemen. Då gemene man oftast tycker att förändring är dåligt, vågar inte politikerna ta i med de krafttag som skulle behövas. Frågan är ju bara vad detta kommer vara värt då människor sedan tittar tillbaka och undrar hur dumma vi var som inte reagerade i tid…..

    Svara
  4. Joel Edding
    Joel Edding says:

    Det som gör mig både hoppfull och förbannad på samma gång är att det kostar en spottstyver att hantera klimatfrågan om vi agerar nu. Stern-rapporten pratar om cirka 1% av världens BNP och en rapport från EU-kommissionen om 0,5%. Det, hemska tanke, skulle ungefär vara som att gå tillbaka ett halvår i välstånd. Ändå händer i princip ingenting.

    Svara
  5. Lucas Carlsson
    Lucas Carlsson says:

    Jag känner igen känslan av att tiden krymper snabbt samtidigt som problem fortsätter att öka.

    Min övertygelse är dock att droppen urholkar stenen. Allt fler blir inte bara intelektuellt utan även känslomässigt medvetna om problemen och då kan det skapas ett engagemang som ger genombrott.

    Jag tog själv plats i Malmös stadsbyggnadsnämnd (för Miljöpartiet) efter valet.

    Visionerna finns, det är ”bara” att se till att besluten leder till att de infrias.

    Så länge det finns ett engagemang så finns potentialen för genombrotten.

    Som tur är så finns det fler nivåer än regeringen som har makt över vår framtid!

    Svara
  6. Anonymous
    Anonymous says:

    Tänker ofta på tunnelbanan i Stockholm i den här typen av diskussioner.
    När den byggdes var den för dyr, för stor och onödig. Tunnelbana hade man användning av i stora städer, Paris, London osv, inte i lilla Stockholm.
    Är det någon som vill föreställa sig hur det skulle vara att bo och arbeta i Stockholm idag om tunnelbanan inte fanns?

    Vilken tunnelbana bygger vi INTE idag för att de ekonomiska kalkylerna inte går ihop, underlaget inte finns eller det helt enkelt är för stort, eller onödigt?

    Vi måste våga vara långsiktiga i våra lösningar! Ett till Stockholmsexempel. Från början anlades två spår söderut från Centralen. Trafiken slog i kapacitetskravet och det behövdes fler spår. Idag har trafiken slagit i taket igen, antagligen igenom taket, och man bygger Citybanan. Varför inte förbereda för dubbla eller tredubbla kapaciteten när man ändå håller på?

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *