Panta rei – vi lever i en mobilisation

Allting flyter – ingenting står still – allt är i rörelse. Aldrig har han väl haft så rätt som nu den gamle Heraclitus. Vi lever inte längre i en civilisation – utan snarare i en ”mobilisation” som sociologen John Urry säger.

I den globala, klickbara världen är allt tillgängligt nu – och avstånden har vi rationaliserat bort med hjälp av bilar, höghastighetståg och flygplan. Visst skall vara barn vara med på minst fem aktiviteter i veckan, som vi kör dem mellan för att hinna med? Och nog är det självklart att vi skall åka på semester utomlands minst 3-4 ggr om året? Och på jobbet skall kurserna ligga utomlands så att vi kan känna oss viktiga och privilegierade och skriva om att vi skall resa på Facebook?
Och uppskattningsvis 95% av alla dessa kilometer (46 km om dagen för en svensk) gör vi med färdmedel som är beroende av fossila drivmedel. Och ca 75-80 % av alla kilometer gör vi med bil. (Sitter just med dessa siffror hämtade från vårt forskningsprojekt om hur vi skulle kunna anpassa oss till en snabbt uppkommen oljekris. Tack Lena för bearbetningen).

Funderade över detta när jag i helgen powerwalkade (fort skall det gå – vill man uppnå motion på kort tid så måste man röra sig fort) ensam längs med havet ute i Barsebäckshamn, där vi tillbringade helgen, för att i någon mån komma från just vardagens snabbhet.
Och min promenad var ju ändå helt uppkopplad: Lyssnade på musik från Spotify i mina bluetooth-kopplade hörlurar. Som alltså hela tiden strömmade i form av digitala bitar via det mobila internet. Med hjälp av appen Runkeeper fick jag med GPS:ens hjälp besked av en vänlig kvinnoröst, som snyggt tonade ner musiken varje kilometer, om medelhastigheten (8.53 per kilometer). Totalt 7,18 kilometer, och 1:04:56 och 458 kalorier senare var jag tillbaka. Då hade musiken tonats ner också av att kompisen Sven ringde och ville ha tips inför sin och hustruns Barcelonaresa på fredag. Panta rei.

Jag hann faktiskt stanna och lägga upp denna bild på Facebook också…
Min ganska lite miljöbelastande snabb-promenad involverade alltså rörlighet av data som strömmade genom mobilt internet, GPS-mottagning och telefonsamtal. Panta rei.
Och nu sitter jag och skriver detta innan jag packar min lilla väska för att gå till nattåget till Stockholm som avgår 23.03. Anställningsintervjuer och kundmöte i morgon. Och titt på eventuellt nya lokaler på onsdag. Och så tåget tillbaka på onsdag. Och då hinner jag inte tillbaka för att träffa hustrun som flyger till Milano på kurs. Panta rei.
På torsdag kväll blir det tåget till Växjö. För tidigt på fredagen skall jag medverka i det årliga ”Växjösamtalet” – som i år har temat Vägval. Skall tillsammans med akustikprofessorn Björn Hellström prata om hur framtidens transportsystem i staden kan se ut. Och på lördag kommer hustrun hem från Milano. Panta rei.
Frågan är vad som händer med denna verklighet när energin blir dyr? Vilka resor väljer vi bort? Vad händer om inte allting flyter?
Share on Pinterest
Dela med dina vänner:










Submit
1 kommentar
  1. Jimmi
    Jimmi says:

    Jag tycker att din blogg är fantastiskt läsvärd, alltid några nya skarpa funderingar som får mig själv att fundera ett extra varv. Tack för det!

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *