Går det att styra mot ett koldioxidsnålt samhälle?

Har varit på ett seminarium i forskningsprogrammet LETS 2050, där Trivector är en av deltagarna tillsammans med ett stort antal forskare från bl a Lunds Universitet. Forskningen inom LETS utgår från att det både är tekniskt möjligt och ekonomiskt genomförbart att ställa om till ett koldioxidsnålt samhälle, men att det nu är dags att hitta vägarna dit. Vilken politisk styrning krävs och vilka mål- och intressekonflikter kan uppstå?

Seminariet idag handlade om just denna styrning. Deltagarna var politiker, kommunala tjänstemän, personer från Näringsdepartementet, Naturvårdsverket, Trafikverket, Vinnova etc och så forskarna själva. Forskarna presenterade ett utkast till rapport om denna styrning, med utgångspunkt i två scenarier: Ny teknik i fokus (där problemet löses med ny teknik) och Nya beteendemönster (där tekniken inte räcker till, och beteendeförändringar måste komplettera).

Forskarna presenterade de utmaningar i styrningen mot den koldioxidsnåla framtiden som man kan se: vindkraft och elnätsförstärkning, bioenergi och markkonkurrens, avkarbonisera basindustrin, energieffektiv bebyggelse och att bryta trender i transportarbetet. Det sista nog svårast tyckte de – och det har de förmodligen rätt i.

Sen diskuterade vi tekniken för styrning. Behövs nya styrformer, nya policyreformer, nya institutioner osv. Det var många intressanta och givande diskussioner.

Den fråga som jag ställde, och som jag inte fick något riktigt svar på, var om det är möjligt, och ens legitimt att styra mot dessa mål när diskussionen kring klimatomställningen inte ens finns på agendan i olika sammanhang? När den helt lyser med sin frånvaro i valdebatten? Och när ”miljö” hamnar först på plats åtta när tidningarna ber väljarna ranka de viktigaste frågorna?

Om vi skall lyckas, måste då inte ”styrningen” börja med att föra upp frågan längst upp på dagordningen? Att se till att diskursen blir sådan att ”klimat” blir minst lika viktigt som ”utveckling” och ”tillväxt”?

Länk: LETS2050

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
5 kommentarer
  1. Jan Wiklund
    Jan Wiklund says:

    På Yimby-nätverket har vi diskuterat många gånger hur det kommer sig att den täta, blandade stadsmiljö alla säger sig vilja ha är så omöjlig att bygga. Varför bygger man typisk bostadsförort i Flemmingsberg som enligt RUFS ska bli ett regionalt centrum? Varför bygger man ensidigt med kontor i Kungens kurva?

    Jag inser naturligtvis att det tar lång tid att förnya en stad som har spritts ut under sjutti år, men ändå – varför är det så omöjligt att börja, tror du? Alla säger ju att de vill?

    Svara
  2. Erik Sandblom
    Erik Sandblom says:

    Jag tror omställningen kan bli lite lättare om man pratar mindre om styrning och lite mer om hur man får folk att tycka om miljöfrågor. Det ligger trots allt något i extremhögerns prat om ”klorofyllkommunister” och ”miljöfascister”.

    Bloggaren Adrian Short noterar här att miljörörelsen har ett välförtjänt rykte om att vilja förbjuda saker:
    Save the planet — ban cycle helmets | Adrian Short

    I Obamas kampanj pratade han om att motverka den politiska polariseringen i USA och det tror jag miljörörelsen också skulle tjäna på. Jag framhåller en avskaffad parkeringsnorm som något som skulle tilltala folk utanför miljörörelsen, men det finns säkert fler sätt.

    Svara
  3. Jan Wiklund
    Jan Wiklund says:

    Erik: Att bo mer centralt är enormt populärt. Det kan vi se på bostadsrättspriserna. En lägenhet i centrala Stockholm kostar närmare tre gånger så mycket per kvadratmeter som en lägenhet i yttre förorterna.

    Så inte är kortare avstånd något man måste tvinga folk till. Snarare är det så att politiker, stadsplanerare, byggbolag och fastighetsägare i ohelig allians har tvingat det på folk i åttio års tid nu.

    Idag medger politikerna att detta var oklokt. De vill bygga ”tät blandstad”, säger de, eftersom det är sådan som efterfrågas. Men så fort något ska byggas blir det – med några få undantag – ändå glest utspridd förort som byggs.

    Varför?

    Svara
  4. Ed
    Ed says:

    Erik: Det är tydligen lätt att kasta speglosor som ”klorofyllkommunister” och skratta åt dem som är modiga och starka nog att bry sig om miljöfrågan på allvar. Vi lever den kapitalistiska drömmen och plockar ut naturresurserna som om de vore gratis och oändliga. Som om. Tänk om miljörörelsen och business as usual-rörelsen kunde mötas på mitten i fråga om attityd gentemot varandra – och frågan om framtiden. Det skulle vara en god start.

    Svara
  5. Erik Sandblom
    Erik Sandblom says:

    @Ed, visst är det viktigt att kunna mötas halvvägs och komma överens i verkligheten. Det är ett vanligt tema i miljörörelsen: ska man vara ideologiskt renlärig eller ska man vara med och påverka? Jag tycker det är bättre att vara med och påverka, och skaffa så många allierade som möjligt.

    @Jan: intressant fråga, tänkte inte på det!

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *