Att stjäla andras säkerhet är tydligen okej

Att köra för fort är en av de mest asociala handlingar man kan göra, säger Julie Spence, en frispråkig polischef i Cambridgeshire polisdistrikt i Storbritannien. Att köra för fort tycker medelklassen är helt OK säger hon, trots att det det leder till svåra konsekvenser och ibland till döden.

Många anser att fortkörningsböterna bara är till för att stärka statskassan, och att polisen borde ägna sig åt att bekämpa riktig kriminalitet. Men överträdelse av hastighetsgränserna är skuld till tusentals dödsfall i Storbritannien, som kostar samhället stora pengar och mycket lidande för de som drabbas.

Och även de som anser att hastighetsgränserna är nonsens brukar ändra sig när deras barn dödas av en fortkörare, säger Spence.

Visst är det konstigt att det är OK att stjäla andras säkerhet, men inte deras saker? Jag har redan 2006 på den här bloggen berättat följande historia, men den tål att upprepas tycker jag:

Jag har fått berättat för mig om en trafiksäkerhetskonferens i Lund, kanske nån gång på 70-talet, och alla talarna gick upp i talarstolen och berättade förläget eller stolt att ”ni vet hur det är, när jag körde hit så körde jag också för fort”. Då stegade den legendariske sociologiprofessorn Joakim Israel fram och sa ungefär så här ”i morse när jag cyklade hit blev jag plötsligt hungrig, så jag gick in i en affär och stal ett äpple”.

Det gick ett sus genom salen, men sen utvecklade Israel tanken om att köra för fort är ungefär som att stjäla, man tar inte bara av sin egen säkerhet, utan även andras. Och det är dessutom en olaglig handlig, precis som att stjäla ett äpple.

Jag har burit med mig denna berättelse, som jag tror att jag fick höra av Christer Hydén, en annan legendarisk professor, i det diskussionstäta fikarummet på Inst för Trafikteknik, LTH, under min tid som forskare där.
Efter någon av dessa diskusisoner med Christer och andra trafiksäkerhetsforskare där, bestämde jag mig nån gång på 80-talet att försöka att inte köra över hastighetsbegränsningarna. Oftast går det bra – men visst händer det någon gång att man ändå kör för fort. Vissa vägar talar ibland ett helt annat språk än skyltarna. Men jag försöker alltid.
Och idag är det exakt ett år sedan jag blev tagen för fortkörning i en amerikansk nationalpark av en stilig park ranger i Kalle Anka polishatt. Och det var andra gången i mitt liv.
(Hittade artikeln om den brittiska polischefen i Erik Sandbloms Twitter. Tack för tipset)
Länkar:
Share on Pinterest
Dela med dina vänner:










Submit
9 kommentarer
  1. Anonymous
    Anonymous says:

    Visst är det värre att riskera andras liv än att riskera sitt eget. Och visst bidrar fortkörning på ett påtagligt sätt till att fler dödas i trafiken. Fortkörarna är dock i första hand farliga för sig själva och i andra hand för sina passagerare. Först i tredje hand drabbas oskyldiga medtrafikanter utanför det fortkörande fordonet.

    Över en tredjedel av dödsfallen i trafiken sker i singelolyckor. Ungefär lika många dödas i kollisioner mellan två eller flera motorfordon. En sjättedel av dem som dödas är gående och cyklister. Hälften av alla dödsfall beror på att en eller flera trafikanter brutit mot en eller flera av de grundläggande trafikreglerna om hastighet, nykterhet och användande av säkerhetsbälte.

    Om man kombinerar dessa statistiska uppgifter kan man dra slutsatsen att ungefär 60 av de 400personer som omkommer i trafiken varje år är oskyldiga medtrafikanter som dödas av fortkörare och rattfyllerister. Förvisso illa nog, men ändå en mindre del av trafiksäkerhetsproblemet.

    Björn Abelsson

    Svara
  2. Erik Sandblom
    Erik Sandblom says:

    Björn, att det inte är så många fotgängare och cyklister som omkommer skulle kunna bero på att människor skräms bort av omfattande biltrafik. Det gäller särskilt äldre och barn.

    Vägverket: Varför omkommer färre barn i trafiken?
    Antalet barn som dödas i trafiken har minskat betydligt. Framför allt är färre som dödas när de går eller cyklar. Det beror bland annat på att barnen rör sig mindre i trafiken på egen hand, därför att föräldrarna skjutsar dem, dels därför att de är på dagis och förskola. Även åtgärder i trafikmiljön har påverkat, till exempel gång- och cykelvägar.

    Jag har själv skrivit om detta. Figuren jag gjorde ifrågasätts visserligen av författaren till studien som data kommer ifrån, men det finns flera andra indikationer på att barn rör sig allt mindre på gatorna.

    Allt färre barn cyklar eller går till skolan – gbg.yimby.se

    Svara
  3. Mattias
    Mattias says:

    Intressanta uppgifter Björn. Men i det här sammanhanget är väl även den upplevda säkerheten central.

    Jag tänker framförallt på oskyddade trafikanter som skräms bort från allmänna vägar på grund av att en del trafikanter kör för fort och därmed skapar (en känsla av) osäkerhet för cyklister och gångtrafikanter.

    Svara
  4. Nils2
    Nils2 says:

    Hej! Jag drar paralleller till Trafikverkets satsningar på vajervägar. Alla som försökt ta sig fram på en sådan väg med moped, cykel eller annat fordon som inte matchar bilnormen, vet att ombyggnaden till vajerväg inneburit kraftigt försämrad trafiksäkerhet. I vissa fall verkar Trafikverket bedriva sin verksamhet enligt omvänd Robin Hood-princip: De stjäl trafiksäkerhet från utsatta trafikantgrupper och ger trafiksäkerhet till trafikantgrupper som redan har det bra.

    Svara
  5. Björn Abelsson
    Björn Abelsson says:

    Att biltrafiken påtagligt inverkar på andra trafikantgruppers möjligheter att röra sig i trafiken är uppenbart. Det finns visserligen en del andra orsaker också till att allt färre barn går eller cyklar till skolan medan allt fler skjutsas i bil, men den upplevda otryggheten är en av orsakerna. Och visst finns det all anledning att följa hastighetsgränserna (eller åtminstone att inte köra fortare än tillåtet – däremot finns det ofta orsak att köra saktare). Men min poäng är, att vi inte kan skylla hela trafiksäkerhetsproblemet på fartdårar och rattfyllerister. Hälften av dödsolyckorna i trafiken orsakas av vanliga, normala bilförare som gör så gott de kan för att köra trafiksäkert. Men på grund av ouppmärksamhet, trötthet, slarv eller bara ren otur lyckas de ändå köra ihjäl sig själv eller någon annan. Till en ganska stor del beror detta på att de tillåtna hastigheterna är betydligt högre än de som är säkra enligt Nollvisionen. Om vi skulle följa Nollvisionen skulle vi inte tillåta mer än 30 km/h där vi blandar gående och cyklister med bilar, 50 km/h där vi skapar möjligheter till sidokollisioner och 70 km/h (kanske 80 med moderna bilar) där det finns risk för frontalkollisioner. Vägverket tog ett litet steg åt rätt håll i den nyligen genomförda hastighetsöversynen på de statliga vägarna. Men fortfarande finns massor av vägar med mötande trafik och högre fartgräns än 80 km/h. Ändå var det många som tyckte att Vägverket gick för långt och satte alltför låga hastighetsgränser.

    Mitträcken är en annan fråga. De är alldeles utmärkta för att förbättra säkerheten för bilister. Jag håller också med om att de känns obehagliga att cykla på. Men så vitt jag vet har statistiken hittills inte visat på någon ökning av antalet dödade cyklister på 2+1-vägar. Det kan förstås till en del bero på att folk inte vågar cykla på dem. Men det är också så, att mitträcket skyddar även cyklister från att bli påkörda av mötande biltrafik. Denna effekt kanske uppväger eventuellt ökad risk att bli påkörd av bilar som kör i samma riktning. Jag vill därför inte utan vidare acceptera att trefältsvägar innebär försämrad säkerhet för cyklister. Men visst borde man ordna separata cykelvägar på de vägar som byggs om till 2+1.

    Svara
  6. Nils2
    Nils2 says:

    @Björn: Hej! Det skulle förstås kunna vara så att förekomsten av vajerräcke ger ökad säkerhet även för cyklister. Men personligen tror jag inte det, eftersom faran för cyklister på landsväg i första hand utgörs av upphinnande fordon, inte av mötande trafik.

    Mest bekymmersamt med vajervägarna är den icke-kontinuerliga vägrenen. I vissa korsningar övergår vägrenen till körfält för högersvängande fordon. För att fortsätta rakt fram måste cyklisten lämna vägrenen. Detta sker genom att cyklisten går ut till vänster för att cykla i samma körfält som övrig trafik. Denna konstruktion med ett smalt gemensamt körfält för cyklar, personbilar och lastbilar känns mycket mycket riskabel.

    Det får nog anses som ett underbetyg åt Trafikverket att trafiksäkerhetssatsningar upplevs så olika beroende på vilken trafikantgrupp man tillhör.

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *