Snökedjor på

Här i Dolomiternas skidområde, Europas största, Dolomito Superski, finns 126 mil pister. Det är långt. Man kan åka ca 7-8 mil sammanhängande pister, kant till kant.

Häromkvällen satt vi vid middagen och försökte kalkylera koldioxidutsläppen per person för att hålla igång detta system en vecka. Överslagsberäkningen, som innefattade driften av liftar och pistmaskinernas energiförbrukning hamnade på ca 150 kg/per person och vecka. Betydligt mindre än många transporter hit. Men visst är detta en ganska märklig företeelse, att lyfta tiotusental människor 1000 meter upp för berget, för att sedan samma människor skall åka ner igen.

Men det är fantastiskt kul, och bjuder på mycket frisk luft, naturscenerier och god mat i backen, och trevlig afterski. Det kommer att krävas mycket jobb för att göra denna typ av semester mer hållbar, och hela grunden, snön, är ju i fara om vi inte lyckas med klimatomställningen.

Vi åker hem redan i morgon fredag, och naturligtvis skall det bli snö då, precis som när vi kan hit, så vi har satt på snökedjor på bilen som skall ta oss till Münchens flygplats. Det är ett tufft bergspass att ta sig från Arabba. Men bara någon mil norrut skall det regna istället.

Veckan har varit väldigt trevlig, och vi har som vanligt åkt massor, och gjort många av de utflykter på utförsskidor man kan göra här. Vi har till exempel åkta Sella Ronda två gånger. Sella är det stora berget som man kan ta sig runt med typ 12-15 liftar och mycket bra skidåkning däremellan. Och så passerar man flera byar förutom Arabba, t ex Corvara och Selva Gardena. Det var så vi hittade Arabba en gång för länge sen när vi bodde i Selva. Det brukar ta ca 4-5 timmar runt, beroende på hur lång lunchpaus man tar.

Och idag har vi varit upp på Marmolada, en stor glaciär på 3265 m höjd. Också en trevlig utflykt som kräver tre kabinbanor och några liftar innan man är uppe. Tyvärr var det bitvis molnigt så vi missade en del av utsikten. Och backarna ner såg ut som myrstackar, eftersom det var väldigt mycket folk.

Men den roligaste utflykten var till den sk Hidden Valley. Europas vackraste skidnedfart, mellan Lagazuoi-Armentarola. Först 1,5 tim skidor med ett antal liftar, sen 1 mil taxibuss, därefter en kabinbana och sen väntar 10 km otrolig åkning. Och det stämmer, det är väldigt vackert, och mycket bra skidåkning. Och den sista kilometrna, nere på det flacka slutet, tolkar man bakom två hästar.

Hittade en film på Youtube som visar hela nedfarten, den som filmat har till och med lunchat på samma ställe som vi.

Och så i morgon från snön här, till snön hemma. Och nästa vecka är det fullt ös på jobbet igen. Jag får mail om att jag kanske borde boka flyg till Stockholm på onsdag för att inte missa ett viktigt möte om jag tar nattåget. Kan det vara sant?

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
2 kommentarer
  1. Daniel
    Daniel says:

    Intressant klimat-aspekt på liftsystemen. Men det är i Alperna det. Om man instället tittar på t.ex. Sälen med enorma mängder konstsnö. Vid tillverkning av kanonsnö använs ju både pumpar för att pumpa vatten och kompressorer för tryckluften. Undrar vad Skistar har för siffor på sina CO2-utsläpp? Inte så konstigt att Vasaloppet lierar sig med ett ”energibolag” kanske.

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *