Goda kommunikationer – eller öppen bank?

”Kommunikationer, samfärdsel, samfärdsmedel eller möjlighet till samfärdsel. Idag används ordet oftast i den sistnämnda betydelsen. Med uttrycket ”goda kommunikationer” avses t ex goda färdvägar och bra fordon med hög turtäthet, oavsett om de används eller ej.”

Så här skrev jag 1993 när jag hade i uppdrag att skriva en mängd ord i Nationalencyklopedin. Kommer att tänka på det när jag idag läser i Sydsvenskan en artikel med rubriken: ”Service lämnar landsbygden.” Artikeln handlar om den lilla orten Skivarp i södra Skåne. Man får veta att macken stängde för ett år sen, att bussen slutat gå till Ystad och att apotek och post är borta. Nu stänger Swedbank sitt kontor också.

Men befolkningen i Skivarp ökar. Eller som politikerna säkert skulle säga – regionförstoringen fungerar. ”Barnfamiljer väljer en idyllisk boendemiljö och tar pendligen till jobbet på köpet” står det i artikeln. Men i extremist-centralistiska stordrifts-Sverige betyder den ökande befolkningen inget. Servicen monteras ändå ner.

Om man kört bil på landsbygden i Frankrike, Schweiz, Österrike, Tyskland eller till och med i USA, så vet man att byarna där har kvar betydligt mer av sin service. Varför är det så?

I en liten sidoartikel med rubriken ”kommunikationer viktigare än bank” intervjuas Region Skånes chef för planeirngsstrategier Charlotte Lindström. ”Trots att folk gärna flyttar ut till byarna går utvecklingen mot att man förflyttar sig längre och längre sträckor från hemmet för både jobb och fritid”. Så en banknedläggning är visserligen en utarmning av en by, medger hon, något många samhällen upplevt.

– Men det behöver inte betyda att samhället dör ut. Särskilt inte i Skåne där avstånden är små. Goda kommunikationer är däremot väldigt viktigt för samhället”.

Våra politiker har ju under 15 års tid velat att det skall vara så här. Fler skall resa längre i regionförstoringens namn. Men hur det går för Skivarp när bensinen kostar 25 kr litern och bussen inte längre går? Öppnar servicen igen då? Idag läser man i bladet att förbrukningen av olja börjar öka igen, eftersom återhämtningen i Nordamerika går snabbare än väntat. Och oljan blir ju inte billigare när vi passerat oljetoppen.

I detta sammanhang är det extra spännande att Elinor Ostrom fått Nobelpriset i ekonomi. Och inte bara för att hon är kvinna är detta intressant och närmast en sensation. Hennes arbete handlar nämligen om olika former för självförvaltning av ”allmänningar” ”Governing the commons”, där hon går på tvärs mot den gängse uppfattningen om ”Tragedy of the commons”. Hennes forskning handlar t ex om hur vi förvaltar gemensamma resurser som fiskbestånd och andra naturresurser. Betydelsefulla forskningsresultat som världen behöver just nu, när allt fler börjar förstå att vi bara har ett klot. Och det gäller på landsbygden i Skåne också…

Länkar:
DN om ekonomipriset
DN om Elinor Ostrom

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
4 kommentarer
  1. ylven
    ylven says:

    Jag vet inte om det är ditt område, men jag chansar ändå. Jag bor i ett litet samhälle som heter Grebo och ligger mellan Åtvidaberg och Linköping. Samhället ligger vid sidan av riksvägen så att bussen får köra ca två km omväg för att passera samhället. Nu vill Östgötatrafiken bygga ett nytt ”Resecentrum” ute vid riksvägen så att bussen inte ska gå in i samhället längre, med hänvisning till något lyckat försök i Skåne, här är en artikel på SR Östergötland som beskriver vad man tänkt.

    De har alltså tänkt att alla Grebos bussresenärer ska förflytta sig ca 2 km i genomsnitt, för att kunna kliva på bussen. Med tanke på vart folk tar bilen idag känns det inte särskilt långsökt att tro att bussresandet kommer att minska kraftigt iom att man redan satt sig i bilen. För att inte tala om hur *jobbigt* det kommer att vara att förflytta sig till busshållplatsen utan bil…

    Vet du något om det ”lyckade försöket i Skåne”? Hur gick det med affärer och dylikt i de samhällen som fick busshållplatsen flyttad?

    Svara
  2. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    Du beskriver ett klassiskt dilemma med kollektivtrafik. Vi räknar på liknande fall varenda gång vi planerar ett nytt kollektivtrafiksystem. Dvs tappar man fler resenärer av de som redan sitter i bussen om man kör in i en liten by än om man låter bli? Sen är det bara att använda paretokriteriet….

    Svara
  3. Anonymous
    Anonymous says:

    Oftast förlorar man fler passagerare än man vinner på en omväg. Om det inte är betydligt fler som kliver på under omvägen än som redan sitter på bussen. Ett annat exempel är att tågen norrut från Stockholm i dag ofta går via Arlanda. Det kostar ett par minuter extra res- och stopptid för dem som redan sitter på tåget och inte ska till eller från Arlanda, medan den som ska det tjänar kanske en halvtimme eller mer. Ändå ger omvägen via Arlanda totalt sett längre restider, eftersom det är en så liten andel av tågresenärerna som ska till Arlanda.

    I fallet Grebo kanske man hoppas på att folket i Grebo ska ta cykeln och cykla 2 km till busshållplatsen. Det tar inte mer än 5-10 minuter och kanske t.o.m. för många går lika fort som att gå till den tidigare hållplatsen. Men då krävs ju en bra cykelväg och möjlighet till säker uppställning av cykeln vid busshållplatsen.

    Björn Abelsson

    Svara
  4. ylven
    ylven says:

    I det här fallet så är det så att det kliver på fler folk på bussen än det redan finns där. Dessutom finns det redan idag en snabbuss som stannar där den tänkta nya hållplatsen ska vara, och det är bara en handfull grebobor som kliver på denna snabbare buss, hälften av dem tar bilen till hållplatsen.

    Man hoppas säkert att folk ska cykla, men vad har man för fog för den förhoppningen? I regn och vintermörker…

    Ge mig gärna lite referenser till undersökningar som stöd för argument. Vilken sort det än är.

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *