Varför händer så lite?

Varför händer det så extremt lite som går i rätt riktning när det gäller klimat, miljö och energi? Varje dag kommer nya forskarlarm om att vi

passerat vad jorden tål i resursförbrukning för ett år redan
att jorden passerat gränserna för flera miljöfaktorer
oljan förbrukas i snabbare takt än vad vi tidigare sett
– osv.

Har vi människor förlorat vår förmåga att ta till oss dessa nya fakta? Uppfattar vi dem som nyheter som vilka som helst? Ena dan Anna Anka om avsugning, andra dan FN om avskogning. Nyhet som nyhet. Lever vi så långt från naturen att vi inte ser sambanden mellan jordens tillstånd och människans överlevnad?

De stora förändringar som behövs får vi inte till. Vi fortsätter däremot att ta stora steg i fel riktning. Vattenfall planerar för nya kolkraftverk i Tyskland. Vägverket planerar för nya förbifarter i Sverige. Och samtidigt jobbar Vattenfall med projekt med förnyelsebar energi, och Vägverket stödjer massor med projekt som försöker lindra effekterna av samma förbifarter som andra delar av organisationen bygger.

Just nu emmiterar världens politiker många ton koldioxid varje dag för att åka till olika klimatkonferenser för att prata sig samman om att lösa klimatkrisen. Men möte efter möte händer ingenting. Ingen vill betala – men det handlar inte om kostnader – det är en investering i våra barns framtid. Läs t ex Krugmans nyaste kolumn i NY Times. Läs också nästa Krugman artikel som diskuterar ämnet för denna bloggpost!

Snart skall jag gå till nattåget för att åka till Stockholm och anställa en ny kontorschef där i morgon. Jag skulle varit i Stockholm redan idag på Svensk kollektivtrafiks seminarium om hur man kan fördubbla kollektivtrafikandelen i Sverige. Men jag hade bokat nattåg fel dag. Jag försökte få en plats i går kväll, åkte in till Malmö, men allt var fullt om jag inte ville sitta hela natten.

Se där en sak som går i rätt riktning – fler åker tåg.

(Å andra sidan mäktar inte beslutsfattarna med att se till att vi får nya järnvägskapacitet som kan svälja den ökade efterfrågan…)

Länk:
Krugman i New York Times
Krugman i NY Times 2

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
12 kommentarer
  1. Mats Larsson
    Mats Larsson says:

    Arkeologen Joseph Tainter ger i boken ”The Collapse of Complex Societies” sin förklaring till varför historiska samhällen har gått under. Den förklaringen stämmer obehagligt väl in även på vårt samhälle, något som Tainter också pekar på i sin bok.

    Tainter menar att romarriket, mayariket och en lång rad andra civilisationer gick under på grund av att högre utveckling lett till en högre grad av komplexitet, dvs specialisering i dessa samhällen. ”Kostnaden” i form av resursåtgång för att hantera den växande komplexiteten ökar så att det inte längre blir möjligt att lösa problem som samma samhällen framgångsrikt hanterat tidigare i sin utveckling.

    Komplexitet = specialisering i form av kompetens och kan mätas i form av antal specialiserade verktyg, antal olika yrken mm. Specialisering bidrar till utveckling, för att vi blir mer resurseffektiva, men vi får svårare att hantera stora förändringar som hotar systemet.

    I vårt samhälle ökar specialiseringen mycket snabbt och det är få människor som är generalister och kan bygga upp en helhetsbild av ett problem. De människor som, trots allt, gör detta får med ökande specialisering allt svårare att kommunicera sin insikt om problemet och dess möjliga lösningar till andra, vilka ofta är alltför specialiserade för att se helheten. Var och en av oss lägger mer och mer tid på att studera in oss på ett allt snävare område och vi bygger i vårt praktiska arbete erfarenheter inom ett lika snävt område.

    Ett exempel på vår specialisering är att förståelsen av ett begrepp som just ”specialisering” är mycket lite spridd. Specialisering är ett nyckelbegrepp inom nationalekonomi, eftersom det bidrar kraftigt till ekonomisk tillväxt. För personer som intresserar sig för civilisationers uppgång och fall bidrar specialisering till utveckling, men också till kollaps. För de flesta andra har nog ”specialisering” inte någon speciell innebörd alls och medvetenheten om att samhället blir allt mer specialiserat finns kanske, men det är nog få som tänker på att specialiseringen har någon speciell effekt. Vi bara noterar att människor omkring oss blir ”dummare”, eftersom de inte förstår enkla saker som vi själva betraktar som självklarheter.

    Jag tycker att Tainters förklaring är viktig, men inte helt komplett. Dock, om man sätter sig in i specialiseringen och dess konsekvenser för vår förmåga att lösa systemmässiga problem, har man sysselsättning ett bra tag och arbetet ger mycket tillbaka i form av förståelse av ett av vår tids dilemman.

    Svara
  2. Erik Sandblom
    Erik Sandblom says:

    Intressant Mats.

    En skillnad mot romarriket är att vi har demokrati, media och internet. Det gör att allmänheten, trots specialiseringen, får grundläggande kunskap om t ex klimatfrågan. Rösträtten är också en viss sporre för att lära sig lite mer om olika frågor inför val.

    Via internet går det numera mycket snabbt för enskilda personer att skaffa sig grundläggande kunskaper i ett ämne, om bara nyfikenheten väcks.

    Svara
  3. Morrica
    Morrica says:

    Det är viktiga frågor du ställer, Christer, varför görs inget? Som Mats skriver, människor är totalt insnöade i sin egen, mycket lilla, verklighet, den egna lättjan och bekvämligheten är många gånger vktigare än barnbarnbarnens rätt till frisk luft.

    Dumt.

    Fler borde t ex åka kollektivt, men gör det inte för att bussarna och de klumpiga pendeltågssystemen helt enkelt inte går att lita på. Vem är villig att riskera att komma en halvtimme – timme för sent för att bussen helt enkelt inte kommer i tid, eller kanske inte alls kommer?

    Varför lägger inte t ex Skånetrafiken om sitt system så att regionbussarna inte behöver åka in i stadskärnorna och fastna i privatbilismens klibbiga röra? En busstation vid varje infart till varje stad, ett smidigt nät av spårbunden lokaltrafik i stadskärnan och matarbussar till ytterområdena skulle effektivisera kollektivtrafiken och fler skulle vara villiga att låta bilen stå.

    Visst skulle det kosta en del men vi investerar i vår världs framtid. Vad ska vi göra med alla pengar när vi inte längre kan leva på jorden?

    Svara
  4. Mats Larsson
    Mats Larsson says:

    Javisst finns det skillnader mot romarriket. På den tiden handlade det om invaderande hunner. Nu är frågorna mer komplexa och svåra att överblicka.

    En vän till mig som är buddhist säger att inlevelse är svårt för det kräver ansträngning. Det finns många olika frågor att sätta sig in i och människan har begränsad kraft att engagera sig i nya saker. Jobbet där vi är specialiserade kräver mycket.

    Oberoende av vilken specialitet vi har finns det information på Internet som vi kunde sätta oss in i. De flesta orkar inte, eller vågar inte, eller känner inte för att bredda sin kompetens när det redan finns massor av experter inom andra områden som är bättre skickade att lösa dessa problem. Många tror nog att när det verkligen blir allvar kommer någon myndighet att säga till på skarpen, osv.

    Som jag sa, Tainters resonemang är inte komplett och detta är inte enda frågan att utreda vidare…

    Svara
  5. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    Mats! Tack för kloka kommentater!Många bedömare, bland annat Chris Martensson med sina Crasch Courses menar att komplexiteten i samhället är helt driven av den billiga energin. När oljan blir dyrare minskar komplexiteten i.e. mindre blogg och twitter och mer morotsodling.

    Till er andra: Läs Mats nya bok Global Energy Transformation!

    Morrica: Tyvärr minskar bussåkande rejält om du skall byta… Lösningen är istället att våga prioritera bussarna före biltrafik inne i tätorterna!

    Svara
  6. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    Det var precis så jag menade som Mats säger: ”Många tror nog att när det verkligen blir allvar kommer någon myndighet att säga till på skarpen, osv”.

    Vi är vana att någon annan tar ansvaret och läser problemen för oss. Vi tror att genom att välja politiker så har vi också lagt ut allt ansvar på entreprenad…

    Svara
  7. Johan Erlandsson
    Johan Erlandsson says:

    Tror du att ett misstroende mot vetenskapliga rapporter kan bidra till att så lite händer? Kollar man på kommentarsfält på t.ex. SvD, SVT och SR så får man lätt intrycket att 90 % av befolkningen inte tror på vetenskapliga rapporter. Visserligen är kommentatörerna inte regel inte särskilt trovärdiga, men kanske påverkar det ändå folk när det ser att en stor andel av kommentarerna till en miljönyhet är starkt skeptiska?

    Svara
  8. Morrica
    Morrica says:

    Christer, minskar inte dessa förfärlig förseningar bussåkandet ännu mer? Idag är det mer regel än undantag att bussen kommer i tid, och det börjar allt mer bli ett lotteri om den överhuvudtaget kommer alls.

    Så hur menar du att man skall gå till väga för att prioritera kollektivtrafiken framför bilarna? Rent handgripligt, menar jag, hur gör man t ex i en stad som Lund där regionbussarna idag är i genomsnitt tio minuter försenade redan innan de tagit sig ut ur stan och förklaringen hela tiden är biltrafiken. Det är trånga gator och många människor som ska samsas, hur skulle man kunna lösa det?

    Svara
  9. Patrick O
    Patrick O says:

    Mycket intressant tema som diskuteras. Vill man sen ha en annan åsikt så kan man ju gå in på Collins blogg där han som vanligt ”har välgrundade tankar”.

    http://blogg.aftonbladet.se/19401

    Det mest tråkiga är ju att han av vissa anses som ”påläst” och har inflytande inför viktiga val.

    På dubbdäck och bältespåminnare kanske – dock inte mänsklighetens framtid……

    / Patrick

    Svara
  10. Mats Larsson
    Mats Larsson says:

    I ett samhälle som präglas av kraftig specialisering krävs ett mycket kraftfullt ledarskap för att driva förändring. Ingen enskild ”kugge” i ett komplext maskineri klarar av att driva sin egen förändring utan överblick över helheten. (Detta gäller i och för sig även för mindre komplexa system, men ledningsfunktionen behöver mer resurser ju fler ”specialiserade kuggar” som skall förändras/”omprogrammeras”. Vid lägre specialisering har varje ”kugge” överblick över en större helhet och kan i högre grad fatta egna beslut.)

    Vi kan se ledarskapet som en omprogrammeringsprocess, där få av aktörerna ser vad som händer på systemnivå.

    Erfarenheterna från förändringsledning i företag, dvs stora förändringsprojekt, pekar på att det inte räcker att tillhandahålla skriftliga riktlinjer till personalen. Det krävs ofta mycket tydliga och detaljerade instruktioner.

    Kanske är detta skälet till att människor ”misstror” forskningsrapporter. ”Det ligger säkert något i det”, säger kanske Fru Svensson, ”men av alla hundra bitar ny information om miljö och energi som jag får på ett år, vad skall jag ändra på i mitt liv? Jag talade med grannen och han skall fortsätta åka bil till jobbet för han måste gå från tåget 20 minuter annars. Då kan väl jag fortsätta med mina vanor också? Jag köper i och för sig nu äggen som är från gården en bit bort och jag körde till Österlen och köpte tjugo kilo äpplen istället för att köpa sådana som är transporterade hit från Spanien med lastbil. Det är väl bra??”

    Storskalig förändring kräver ledarskap och ganska detaljerade instruktioner. Åtminstone tror jag det. Tanken bygger på omfattande erfarenheter från förändringsarbete i stora och små företag.

    Svara
  11. Mats Larsson
    Mats Larsson says:

    Tack själv, förresten, Christer för att jag får tillfälle att utveckla tankarna på din blogg!

    Ville tillägga en sak som är viktig: Människor vill göra bra ifrån sig. Detta gäller säkert också miljöområdet och energieffektivisering. När man besöker många små och stora företag blir man framför allt imponerad av den kompetens som finns och det engagemang som visas inom allehanda områden. Människor vill göra bra ifrån sig.

    Om de bara får verktyg och en bra förklaring (enkel och tydlig) till vad de konkret skall ändra och varför så är jag säker på att de flesta vill göra vad de kan för att bidra. Dock har alla begränsad tid och kunskap för att själva sortera och prioritera i informationen.

    Det där om att människor vill göra bra ifrån sig gäller säkert också politiker och företagsledare. Dessa har dock ännu smalare fönster för att ta emot information, ännu tydligare befintlig agenda för vad de vill eller måste åstadkomma och ett starkt fokus på befintliga arbetsuppgifter. Det finns då ännu mindre tid för dem att bena ut miljö- och energifrågor.

    Människor som är kunniga på dessa områden måste leda ledarna. Någon måste bena ut informationen och ge företagsledare ganska enkla alternativ att fatta beslut på. Där är vi inte ännu.

    Målet kan dock inte vara att de som är okunniga skall göra planen eller tänka ut vilka konkreta beslut de skall fatta. Människor som är kunniga inom energi, miljö, teknik och ledarskap måste göra planen. Varifrån skall då resurserna till detta komma? Även dessa måste avsättas av någon som förstår problemet.

    Måste och måste… Det var i alla fall en idé…

    Svara
  12. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    Mats!

    Snart har du målat upp ett intressant affärskoncept! Vi fr prata mer om detta! På mitt mobilsvar har jag just nu en företagsledare som letar efter denna typ av sorterad kunskap om vad klimatfrågan betyder för deras verksamhet…

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *