Tankar om USA. Del 1: Trafiken

Efter 638 mil från San Franscisco till New York finns naturligtvis en hel del att säga om USA, om trafiken, stadsplaneringen och miljömedvetenhet etc, dvs de vanliga ämnena i denna blogg. Del 1, trafiken:

Det är lätt att åka bil i USA – bilen är alltings mått, allt är byggt för bilen. Det finns drive thru restauranger, apotek och spritaffärer. (Såg en rolig skylt på en liquor store i Washington: ”Seven days without drinking makes one weak”). Behöver du ett hotell finns bra motell i massor utanför varenda håla. Vägarna är breda med många körfält. De flesta är vänliga i trafiken och släpper in dej om du hamnat i fel fil. Bensinen kostar ca 5 kr litern och det tycker amerikanen är dyrt.

Allt är anpassat för bilen. Och eftersom alla amerikaner som har råd vill bo i egna hus sväller städerna ut i det vi brukar kalla för urban sprawl. Vilket gör att det är svårt att klara sig utan bil. Vilket betyder att det blir många bilar. Vilket betyder att vägarna måste byggas ut. Vilket betyder att det blir fler bilar.

Detta beroende av bilen menar en del ekonomer var det som startade hela finanskrisen. När bensinen blev dyr vid förra årets oljepristopp den 14 juli, blev resorna till jobbet dyrare vilket gjorde att man fick svårt att betala lånen på bostäderna. Så rullade allt igång. Vissa forskare menar att detta var den första peak oil kraschen. Och att det kommer fler…

Vägarna är också väldigt stora och breda. Strax utanför de stora städerna är motorvägarna 8 till 12-filiga. Ingenstans kan man åka i så stora trafikplatser som i USA. Här finns gigantiska ”spagetti junctions.”

En väldigt stor andel av bilarna är stora. Skillnaderna är dock stora mellan olika delar av landet. I Kalifornien och i Washington och New York är bilparken mer som i Sverige. I Las Vegas åkte vi en förlängd Hummerlimo på kvällen istället för tre taxibilar. Förmodligen gick det inte ihop sig miljömässigt.

En stor fördel är att det inte är alls så mycket lastbilar på vägarna som Europa. En mycket stor andel av godstransporterna går på järnväg. I USA är det ca 40% av godset som går på järnväg, medan det är ca 8% i Europa. Å andra sidan finns nästan inga persontåg – men Obama tänker bygga nya snabbtåggslinjer.

Hur man skall kunna ändra denna livsstil är svårt att förstå. Amerikanen är helt sammanväxt med sin bil. Det är fler familjer i USA som har tre bilar än som har en.

Det är en mycket, mycket lång väg att gå om transportsystemet i USA skall bli hållbart. En fördubbling av bensinpriset skulle kanske ge en puff, men är nog politiskt omöjlig.

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
11 kommentarer
  1. Anonymous
    Anonymous says:

    Det framförs ju ofta att USA är extremt beroende av bilen för transport till och från jobb mm, vilket verkar vara helt korrekt.
    Dock hör man sällan (som i denna artikel)att Europa är extremt beroende av lastbilstransporter. Högre bränslepriser kommer alltså att slå hårt både mot USA och Europa, fast på lite olika sätt.

    Svara
  2. Karolina
    Karolina says:

    Intressant att läsa dina tankar. Jag som tycker att vi i Sverige är beroende av bilen. Vad har du för idéer om åtgärder? Hur ska amerikanarna växa isär från bilen?

    Svara
  3. Erik Sandblom
    Erik Sandblom says:

    Hälften av USAs befolkning bor inom åtta kilometer (fem miles) från sina arbeten. Det tar en halvtimme att cykla, vilket inte är mer ansträngande än en halvtimmes promenad.
    1world2wheels.org/get-involved

    En viktig dellösning som det inte talas tillräckligt mycket om är att sluta tvinga byggherrar att bygga p-platser. Det minskar byggkostnaderna och motverkar utglesningen.
    Montreal Gazette: There is no free parking
    Streetsblog: San Francisco Moves Forward With Congestion-Busting Parking Reform

    Svara
  4. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    1950 hade Europa och USA lika stor andel lastb ilstransporter på tåg – 60%. 1960 var den 48% på båda kontinenterna. SEn fortsatte det nedåt, 1980 var andelen järnväg i USA 30% och i Europa 15%. År 2000 var andelen järnväg i USA 40% och i Europa 8%.

    Men, i USA är konkurrensen på spåren med persontrafiken mycket liten, medan det är tvärtom i Europa!

    Svara
  5. Curt L S
    Curt L S says:

    Alltid givnde att ta del av andras erfarenheter på US Interstates. Men alla vägar är inte breda och snabba. Det finns ett sekundärvägnät i USA också… Det fina, dock, är att man med bil kan ta sig fram säkert och utan stress över långa avstånd. Det finns också trevliga tågalternativ mellan San Francisco och Chicago, kanske fvb till NY, en sträcka jag åkte 1992. 52 timmar, ca 350 mil. Efter ett besök hos Larry Fabian i Boston…

    Svara
  6. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    Carolina!

    Allt är relativt. Men det är en extrem skillnad i beroendet av bilen i USA och i Växjö.

    Det enda som hjälper på kort sikt är en stor höjning av bensinpriset. På sikt behövs en helt ny stads- och trafikplanering, och en extrem kampanj som mobiliserar det amerikanska folket..

    Svara
  7. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    Erik!

    Problemet är att få amerikanerna (och andra som behöver ändra sitt resande) att verkligen göra det. Och då krävs både höjda bensinpriser, andra styrmedel, och en annan planering.

    Och att ta bort parkering fungerar inte alltid, även om du har delvis rätt. Det finns många exempel, i Sverige och utomlands, där man tar bilen till jobbet för att man inte har nån p-plats hemma.

    Svara
  8. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    Curt!

    Jo visst finns det fina highways som inte tillhör interstates. Vi körde nog ett par hundra mil på sådana också! Många av dem med väldigt lite trafik.

    Och tåg fungerar ju i vissa relationer. Men de går inte så ofta – kanske en gång om dagen. Sjäv åkte jag nån gång i början på 90-talet mellan New York och Toronto, via Niagarafallen, och det var en trevlig upplevelse.

    Svara
  9. 80talisten
    80talisten says:

    Hörde en intressant tanke häromdagen från en äldre dam i min omgivning ”…vi femtiotalister är redan fastklistrade i bilsätet, glöm oss”. Det finns positiva exempel från usa med en helt ny kollektivtrafikinriktad stadsplanering (TOD), men kanske krutet borde ligga på att ta åt sig goda exempel av ex kinesisk planering – cykelmotorvägar. Glöm bearnaisebomben, tänk kommande kinesiska 80talister!

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *