Kalle Anka i nationalparken

Efter Memphis körde vi till Nashville. Vi besökte Country Music Hall of Fame, och fick oss countryns historia berättad på ett trevligt sätt. Country har aldrig varit nån stor grej för mej, men det var ändå ganska trevligt att gå runt där. Och se att Hank Williams, och många med honom, använde samma gitarr som jag, den klassiska Martin D28.

Här heter musikgatan Broadway. Det är inte en smal bilfri gata som Beale Street i Memphis, utan en bred 4-filig sak med massor av bilar och massor musikställen på var sida. Fast det var mitt på dagen fanns det livemusik i massor.

Staden var annars inte särskilt mycket roligare än andra amerikanska städer. Breda gator, inget centrum, inga affärer, inga gågator, och inte ens nere vid floden fanns någon gångväg. Vi stannade inte så länge. Istället avverkade vi mil för att få bättre med tid nästa dag.

Vi besökte igår en av USA:s största sevärdheter (det blir många på den här resan) enligt guideboken. Det var nationalparken Mammoth Cave. Vi gick en guidad tur på två timmar under jord. I kalkstensberget fanns miltals med gångar. Vi gick tre kilometer, först i stora vackra grottor, och sen i trånga gångar där många av de överviktiga amerikanerna vi sett på resan inte skulle kommit igenom. Fascinerande.

När vi skulle köra från grottorna var det många bilar ut från parken på de smala vägarna.. Eftersom jag kör lugnt hamnade jag sist i en kö av kanske 10-15 bilar. Jag följde de andra. Plötsligt ser vi blinkande ljus i bakrutan. Hade jag kört för fort? I så fall gjorde alla de andra det också?

Jo, som i en Kalle Anka film var det en Park Ranger som i en högtalare bad oss köra ut i kanten. Vi hade kört för fort….Han hade en stilig rangers-hatt – och eftersom vi var svenskar fick vi åka. Jag har blivit tagen för fortkörning bara en gång tidigare i mitt liv. Och det är nog 20 år sedan. Skall det ske igen skall det naturligtvis vara i billandet USA.

Efter grottorna körde vi till Shaker Village on Pleasant Hill. Det är en välbevard liten by där en av USA:s shakers-sekter bodde. Vackra, enkla byggnader och en mycket harmonisk miljö. Shakers grundades av engelskan Mother Ann Lee på 1800-talet. Idag finns den inte kvar längre, i motsats till en annan sekt, Amish. Inte så konstigt kanske eftersom en viktig del i reglerna var att man skulle leva i celibat…..

Byn vi besökte hade som mest 500 inv, men redan på 1920-talet försvann det flesta invånarna. I vilket fall så lämnade Shakers 3efter sig en kultur av mycket vackra vackra bruksföremål efter sig. Stolar, bord, borstar (de sopade allt) osv. Möblerna tillverkas fortfarande och kan köpas än idag.

Vi körde en bra bit upp i Appalacherna i går kväll. I minst en timme öste regnet ner och åskan rullade. Till slut kom vi fram och tog in på ett kultigt motell som drevs av en trevlig indier med familj.

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *