Fångarnas dilemma

– Är det lönt att vi anstränger oss, med att åka tåg, och köra miljöbilar? sa hustrun vid frukosten på Holiday Inn Express härom morgonen när allt serverades på engångstallrikar av CFC-plast.

Jag brukar ofta få denna och liknande frågor av henne och andra. Varför skall vi, och är det meningsfullt att vi anstränger oss, när amerikaner och andra blåser på som vanligt i sina oversized suvar (Lexus-hybriden som våra vänner kör framför oss är liten i sammanhanget), på väg till ”drive thru” för att köpa sina oversized hamburgare och enlitersläsk? När man öser på med luftkonditioneringen i alla utrymmen oavsett om det behövs eller ej?

Och visst. Om vi skall ha den minsta lilla chans att få vanligt folk att anstränga sig, och byta livsstil till en mer hållbar, så måste vi hitta sätt som gör att vi kommer ur detta ”fångarnas dilemma”. Annars kommer det aldrig att gå.

Jag tror att det måste till politiska beslut som på allvar gör att alla måste bli delaktiga. Det går inte att förlita sig på att någras goda exempel skall sprida sig och lösa problemet.

Att ändra den amerikanska livsstilen kommer inte att bli lätt. Inte heller den svenska. Det behövs nog ett nationellt projekt typ mobilisering etc som engagerar de vanliga människorna. Och det är bråttom. Bråttom som tusan.

Vi måste hitta incitamenten till varför vanligt folk, i Sverige och i USA, skall anstränga sig. Och med en börda som är någorlunda rättvist fördelad. Och mötet i Köpenhamn, COP15. måste handla om just detta.

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
6 kommentarer
  1. Anonymous
    Anonymous says:

    Förstår din frus fråga. Frågar mig själv varför jag ska försöka hålla min bilkörning på ett minimum och varför jag ska avstå från alla flygresor när de flesta andra, även sådana som påstår sig bry sig om klimatet, blåser på som vanligt. Irriterar mig framför allt på de som försöker få alla andra att försaka sina CO2-nöjen och sedan själva blåser på.

    Svara
  2. Anonymous
    Anonymous says:

    What´s in it for me?

    Jag tror, att om man ska kunna påverka människors beteenden måste man dels ta till rätt kraftfulla styrmedel, typ bensinskatt, högre självrisk på sjukvårdskostnaderna för den som uppenbart missköter sin hälsa och köttskatt, dels påvisa fördelarna för den enskilde med att leva sundare. Att bara lita till människors förnuft och goda vilja kommer inte att vara tillräckligt.

    Björn Abelsson
    Trafikplanerare
    Sundsvalls kommun

    Svara
  3. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    Jag förstår piken från anonym….

    I mitt jobb, och även på bloggen, försöker på olika sätt påverka beslutsfattare att se till att det fattas sådana beslut att det blir lätt att välja rätt. Och det innefattar precis den typ av tankar som Björn A framför.

    Jag försöker naturligtvis leva så miljövänligt det går, men det är svårt att övertyga familj och andra att avstå flygresor när den stora massan inte bryr sig.

    Och jag har trots allt ”bara” gjort 5 interkontinentala fritidsresor i mitt 54-åriga liv….

    Jag moraliserar inte över fölks resande – utan min mission är att ändra förutsättningarna för att leva mer hållbafrt. DEt räcker inte på långa vägar med frivillighet,,,

    Svara
  4. Erik Sandblom
    Erik Sandblom says:

    Det där med uppoffringar är ett missförstånd. Alla gillar inte svårparkerade stadsjeepar och papperstallrikar. Här på planeten jorden anses porslin vara finare än papper.

    Min cykel gör mig rik och vacker, men jag förstår att alla inte har samma prioriteringar.

    Och de politiska beslut du pratar om behöver inte handla om att engagera folk, det kan lika gärna vara tvärtom. Varför ska skattebetalare bekosta utökad asfaltering? Lägg ner det och sänk skatterna istället. Och varför ska kommuner påtvinga folk ett lägsta antal parkeringsplatser genom parkeringsnormen? Lägg ner det och låt folk själva bestämma hur mycket parkering som behövs.

    Yimby GBG: Krönika: Avskaffa parkeringsnormen!

    Svara
  5. Claes Trygger
    Claes Trygger says:

    Om Reinfeldt och Carlgren menade allvar med sin föregivna omsorg om klimatet, skulle de se till att drivmedelspriserna ökade (reellt) med en procent i månaden (vilket innebär en mjukt genomförd fördubbling på sex år). Med hänsyn till drivmedelsefterfrågans priselasticitet skulle detta MÖJLIGEN kunna ge en 40-procentig utsläppsminskning till 2020. (Som en extra bonus skulle en sådan åtgärd tydligt visa orimligheten i den s.k. Förbifart Stockholm.)

    Svara
  6. Erik Sandblom
    Erik Sandblom says:

    Jag måste komplettera min kommentar ovan.

    Säkert kan delaktighet vara en motiverande kraft. Som exempel kan jag nämna Sverigeflygs framgång med inrikesflyg till Bromma. Sverigeflyg får det lokala näringslivet att binda upp sig med kapital och resurser. Det är ett sätt att få in kapital, men lika viktigt är att det lokala näringslivet gärna väljer att resa med ”sitt” bolag. Nu ska City Airline prova samma sak med Landvetter som nav. I Örebro, Karlstad, Norrköping, Växjö och andra orter har man startat hälftenägda lokala säljbolag som drar nytta av lokalpatriotismen.
    Landvetter nytt nav för inrikesflyg

    Hur kan man dra nytta av sån delaktighet för att få folk att välja cykel eller tåg? Museibanor är kanske en bra förebild. De får folk att göra såväl roliga som dryga och tråkiga arbeten för låg eller obefintlig ersättning.

    Finns det någon forskning på hur man får folk att känna sig delaktiga?

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *