Hur ser företagens roll i samhället ut?

En hel semestervecka och lite till har gått – utan ett blogginlägg. Fantastiskt väder i en vecka – men idag har det regnat en del och jag har varit på jobbet några timmar och fixat. Nu kommer solen fram och glittrar i havet som skummar – en våghalsig vindsurfare åkte nyss förbi.

Helt stiltje är det inte, mailen rullar in, även om takten är behagligt låg. Fick ett häromdagen från Matthew Mitchell på South Carolina Univerity. Han håller på med en avhandling om relationen mellan affärslivet och samhället i övrigt. Det handlar om företagens ansvar, om CSR osv. Han är i Sverige från och med onsdag och vill träffa mej för en intervju. Fick mej att fundera på min egen syn på frågan.

När jag funderat en stund kom jag fram till att mitt eget sätt att se på frågan formats av en massa olika saker, men ganska mycket av fyra olika personer som betytt mycket i olika delar av mitt liv: Lennart Ljungberg (min pappa), Curt Paulander (scoutledare), Christer Narling (musiklärare) och Gösta Lindhagen (professor i trafikteknik).

Mina första år bodde jag ovanpå Konsum i den lilla orten Osby i Norra Skåne. Min pappa var Konsumföreståndare där. Han har tillbringat hela sitt yrkesverksamma liv inom kooperationen, slutade för 21 år sedan som chef för en Konsum Mellanskåne. Så jag är uppväxt med konsumprincipen, som Sven Klang sa. Åren under min uppväxt fanns det kvar en hel del idealism och socialt patos i organisationen. Och tidningen Vi fanns alltid hemma. Så jag har nog påverkats en del av min pappa, och hans sätt att uttolka de kooperativa idéerna.

I skolan i Eslöv fick vi en gång en vikarie i religionskunskap. Han hette Curt Paulander och var pastor i Missionskyrkan i Eslöv. Hans humor, värme och sätt att umgås med barn och ungdomar gjorde att jag och flera av mina kompisar gick med i SMU-scouterna – Svenska Missionskyrkans Ungdom. Där tillbringade jag en stor del av min uppväxt och var också scoutledare fram till 20-årsåldern. Scoutrörelsen, och de mindre inskränkta delarna av frikyrkorörelsen, lärde mig en hel del om hur människor fungerar tillsammans, om solidaritet, om människors lika värde osv. Och miljöintresset grundlades nog också här…

När jag gick ut nian startade driftige musikläraren Christer Narling tillsammans med mej och några andra ungdomar Eslövs Musikaliska Ungdomssällskap, EMUS. Det var sommaren 1972. Vi satte upp musikaler som Jesus Christ Superstar, Godspell osv och bildade olika rockgrupper. Jag var ordförande i föreningen under många år, och när vi började göra nyårsrevyer regisserade jag dem under ett antal år. Min dotter tillbringade sina första julhelger med att titta på revyrepetitioner. Då hade Christer Narling lämnat EMUS för många år sedan, men sedan några år är han tillbaka och i höstas skrev vi revytexter tillsammans igen – oerhört kul. Han och EMUS lärde mig massor om gruppdynamik, hur man leder och styr en grupp för att nå ett mål – och samtidigt har kul och låter alla utvecklas.

På institutionen för trafikteknik, där jag jobbade som forskare och lärare innan vi startade Trivector, hette professorn på den tiden Gösta Lindhagen. Han var en fena på att dra in pengar till forskningen, på att manövrera på framgångsrikt i universitets byråkrati och han lärde ut hållbar trafikplanering redan innan ordet fanns. Han såg alla sin medarbetare och styrde varligt genom att personalen fick utvecklas ganska fritt – för fritt tyckte kanske en del. Han hade blivit en utmärkt företagsledare. Och han hade inget emot att vi startade Trivector medan vi fortfarande var deltidsanställda på institutionen.

Så mitt sätt att se på hur man får en organisation att fungera tillsammans, och hur den kan och bör samagera med samhället, har nog formats en hel del av hur dessa fyra personer verkade i sina organisationer. Pappa/chefen inom kooperationen, scoutledaren/frikyrkopastorn, musikläraren/ungdomsledaren och professorn/trafikplaneraren.

Till detta skall läggas att mina andra tre medgrundare bidragit med sina erfarenheter och syn på hur en organisation skall utvecklas. Eftersom mina inspiratörer pekat på att det är viktigt att samagera… Andra får bedöma om allt detta blev en bra blandning.

I Trivector har vi tre ledord som vi jobbar efter: seriositet, kvalitet och kreativitet. De låter så floskelaktiga att vi inte använder dem i extern komminikation. Men de gäller för vårt sätt att vara, både internt i hur vi behandlar varandra som medarbetare, och externt i vad vi ger våra kunder.

Att företag har en viktig roll att spela i samhället är för mig en självklarhet. Frågan är om jag skall berätta allt detta för Matthew….

PS Här kommer en sommarspellista för Spotify. Konstaterar att den innehåller för få kvinnor, precis som listan ovanför… DS

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
3 kommentarer
  1. Susanne
    Susanne says:

    Inga kvinnor som påverkade dig?

    Christer Narlings och EMUS’ uppsättning av Jesus Christ Superstar minns även jag väl. De senaste åren har jag dessutom haft förmånen att ha haft Christer som kollega. Hans fru hade jag ett flertal år som en mycket uppskattad chef.

    Vänner till Narlings var några som påverkade mig själv mycket och fick mig att plugga vidare. Så visst är det så att människor man möter påverkar mer än vad man kanske vill erkänna.

    Svara
  2. curt
    curt says:

    Hej!
    Av en tillfällighet kom jag på Din blogg och huittade mitt namn nämnt. Det var en glad upptäckt. Med glädje minns jag tillbaka på tiden i Eslöv och inte minst scoutkåren och lärartjänsten. .
    ibland är det gott att få känna att man betytt något för någon. Nu bor vi i Kungälv sedan ett par år tillbka. Många och goda hälsningar från både Inga och mig.
    Min mailadress är curt.paulander@gmail.com

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *