Ekotalibanism och recept på bättre kollektivtrafik

Går in på sista varvet på denna fyradagars kedjeresa. Lund-Köpenhamn-Edinburgh-Stockholm-Uppsala-Stockholm-Lund. Två föredrag, en think-tank, tre möten, tre anställningsintrevjuer , två trevliga middagar, en whiskyprovning och ett antal projektdiskussioner. Och för lite sömn. Speedade dagar gör att huvudet vägra logga ut.

I går var jag på ett stimulerande möte i vår think-tank Skrapan, som diskuterar hållbara städer. En mycket rolig blandning med VD:ar för två av våra största bostadsbolag, VD:n för en stor handelsetablerare, VD:n för ett av våra största arkitektföretag, några arkitekter och planerare, en etnolog, en stadsbyggnadschef, chefer på ett av våra största byggföretag och en trafikplanerare (jag). Och igår diskuterade vi med ett verkligt exempel: Norra Djurgårdsstaden. Som för ett par dagar sedan blev utsett till ett av 16 nya bostadsområden i världen som ingår i Clintons Climate Initiative som varande särskilt klimatsmart.

Och visst innehåller planerna många goda ansatser. Men också en massa saker man inte riktigt ror hem. Området kommer nog att se ut som alla andra typområden av denna typ: Hammarby sjöstad, Västra Hamnen i Malmö, Norra Älvstranden i Göteborg. En arkitektuppvisning av roliga, smarta och en del rätt fula kåkar. Som blir så dyra så bara folk med mycket pengar – och därför mycket bilar – kommer att bo där.

Och grodor och ekoxar går före saker som bra dragningar av gångstråk till kollektivtrafiken. Jag tycker man prioriterar helt fel i dessa avseenden. Om några ekar behöver avverkas (det finns några tiotusentals i närheten) så att ekoxarna får flytta några hundra meter, eller att grodorna (varken sällsynta eller fåtaliga) får byta boplats lika långt, måste ha betydligt mindre betydelse än om man kan påverka möjligheten att skapa ett hållbart transportsystem. Felriktad eko-talibanism om ni frågar mej.

Idag pratade jag hållbarhet och kollektivtrafik på en kurs i kollektivtrafik i Uppsala. Mina råd för hur kollektivtrafiken skall kunna förbättra resandet var:

Betrakta kollektivtrafiken som en mycket viktig del av lösningen på det hållbara transportsystemet. Först genom att branschen själv förstår detta, och i nästa steg genom att få beslutsfattare att förstå. Detta kräver ett deltagande i debatten och diskussionen som de flesta kollektivtrafikmänniskor är ovana vid. Fast Charlotte Wäreborn Schultz, chef på Svensk Kollektivtrafik twittrar, hon har förstått.

När beslutsfattarna förstått, gäller det att i nästa steg få dem att prioritera kollektivtrafiken. Och då både i budgetutrymmet och i gaturummet.

Sen är det bara för branschen att erbjuda attraktiva produkter som får folk att välja kollektivtrafiken. Men utan de två första stegen tror jag inte det är lönt att bry sig om det tredje. Och en avreglering av det slag som nu föreslås blir förödande…

Enkelt eller hur?

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
3 kommentarer
  1. Anonymous
    Anonymous says:

    Efter ett sånt schema toppat med whiskyprovning och därefter fraternisering med en rad VIPar varav ingen representerar naturintressena kan man tappa fotfästet helt och hållet. Vilket härmed är bevisat.

    Svara
  2. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    Jag förstod att jag skulle få kommentarer på detta, Men jag vidhåller att hållbarhetsarbete måste utgå från ett helhetsperspektiv. Och i detta fall – och en hel del andra – låter man denna typ av grodperspektiv felaktigt blockera lösningar som kan leda till högre kollektivtrafikanvändande. Det finns miljoner ekar inom ett mycket kort avstånd som kan hysa ekoxarna, och våtmarker för grodorna.

    Svara
  3. gardebring
    gardebring says:

    Kul att du tar upp de kontraproduktiva ”miljövänner” som bara gör miljön en otjänst.
    Just Norra Djurgårdsstaden har kraftigt motarbetats av lokala ”miljögrupper” som till varje pris har velat ”rädda” denna av gasverkets verksamhet svårt förorenade tomt. Jag var på ett av de första samrådsmötena om området (jag bor inte så långt därifrån) och blev faktiskt chockad över att vuxna människor kan beta sig som de gjorde. Själv gillar jag projektet, även om jag instämmer i din analys av hur området till slut antagligen tyvärr kommer att se ut. Det finns iaf en visionsbild med en spårväg bland illustrationsbilderna, och det är ju positivt 🙂

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *