Barnet och badvattnet

På tåget från Stockholm igen har jag tid att läsa förslaget till ny kollektivtrafiklag som presenterades idag. Att vi behöver nya sätt att organisera kollektivtrafiken för en bättre kundanpassning tvivlar nog ingen på. Och ”avreglering” låter sexigt, som att komma från Sovjet till USA, från Trabant till BMW eller från Juridicum till Konstfack. Men min bild är fortfarande att detta förslag kastar ut barnet med badvattnet.

En regional kollektivtrafikmyndighet skall varje år ta fram en ”trafikförklaring” som skall ange resenärernas behov av tillgänglighet. När man tar fram denna trafikförklaring skall man ha dialog med ”både med dagens resenärer och med presumtiva sådana”.

Tillgängligheten skall definieras t ex som frekvens på trafiken till olika målpunkter. Sen får kollektivtrafikföretagen 2 månader på sig att lämna in bindande anbud på vilka linjer de vill köra. Det kan bli flera på samma linje, och det kommer att bli många linjer som ingen vill köra. På de senare skall den regionala kollektivtrafikmyndigheten genom nettoavtal handla upp trafiken som koncessioner.

Kollektivtrafikföretagen måste ansluta sig till ett gemensamt biljett- och informationssystem, som någon skall sköta, osäkert vem.

Sen har vi anträtt vägen till paradiset! Nu kommer det att utvecklas fantastiska produkter eftersom kollektivtrafikföretagen förstår kundernas önskemål så bra. Så här skriver utredaren herr Lundin:

”Nya linjer och nya produkter kommer att etableras, varav en del kommer att bestå och andra att avvecklas. För resenären innebär detta en större valfrihet men det pris resenären får betala är en ökad osäkerhet om trafikutbudets varaktighet och stabilitet. Detta är skillnaden mellan en mer statisk marknad, liknande den monopolliknande situation trafikhuvudmännen har haft, och en mer dynamisk marknad…

…För att skapa ett mer dynamiskt kollektivtrafiksystem kommer en del av dagens stabilitet att minska. Framförallt handlar det om att biljettpriset kan variera i större utsträckning samt att tidtabellsförändringar kan göras oftare…

…Resenären får en större valfrihet och kan välja de turer med det kollektivtrafikföretag som de anser ger bäst service eller lägst priser. Modellen är ett exempel på ett ”underifrån perspektivet” där resenärens val i större utsträckning påverkar utbudet av trafik. Samtidigt finns en viss risk för högre biljettpriser om konkurrensen inte fungerar fullt ut.”

De mycket korta beskrivningar av förhållandena i Storbritannien och Nya Zealand, som skall exemplifiera hur det kan gå med avreglering, ger mycket litet stöd för att avregleringen ger fler resenärer. Det sägs inget om att de resandenivåer man uppnått i de få städer som uppnått ökningar (och inte minskningar som det oftast är tal om) ligger långt under motsvarande nivåer i svenska motsvarande stora städer.

Det tycks inte finnas någon forskning som stöder att denna typ av system skulle ge positiva effekter på resandet. Men kanske är det inte det som är meningen?

Jag mailade den engelska sammanfattningen till en av mina vänner, professor på ett av Storbritanniens bästa universitet, som studerat den engelska avregleringen. Först kom det här svaret:

“I’ll have a look but a quick inspection suggests that the only way to avoid the pain is a large whisky”

Efter att jag svarat att jag skriver ett blogginlägg om detta just nu kom detta mail:

”Tell the bloggers that your UK contacts say it’s a total nightmare and will set the course of sustainable transport in Sweden back at least 10 years”

Låt oss hoppas att både jag och den engelske professorn har totalt fel. Och att detta blir det Columbi ägg som kollektivtrafiken så väl skulle behöva. För förbättringar och utveckling behövs om vi skall klara att skapa ett hållbart transportsystem.

Annars kanske alltihop blir ihågkommet som Cirkus Lundin?

Länk:
En ny kollektivtrafiklag, SOU 2009:39

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
8 kommentarer
  1. Anders
    Anders says:

    Hoppas kan man ju alltid… ´

    Men detta låter rörigt.

    Det ligger nära till hands att misstänka att det är de marknadsfanatiska som vill tvinga fram detta, kosta vad det kosta vill…

    Och det skulle ju vara trist om deras ideologiska tunnelseende skall drabba sådana viktiga samhällsfunktioner som det kollektiva resandet – speciellt då det kollektiva resandet med nödvändighet måste öka, om vi skall kunna äntra relingen på Hållbarhetsskutan.

    Mvh
    Anders

    Svara
  2. Emma Jonson
    Emma Jonson says:

    När jag hör om avreglerad kollektivtrafik kommer jag att tänka på hur det var i Santiago de Chile för inte så länge sedan: vem som helst kunde starta en busslinje på vilken sträcka som helst. Vissa områden hade massor av bussar, andra hade inga. På gatorna tävlade de olika bussarna om vem som kom först fram till hållplatserna och därmed fick flest passagerare. Om det bara stod barn vid en hållplats körde man förbi – de betalade ju bara halva priset. För ett par år sedan ville man få mer ordning i kollektivtrafiken och startade det nya systemet Transantiago. Det verkar visserligen inte ha gått så bra.. Jag var nyligen där på resa och metron var minst sagt fullpackad. Folk var missnöjda och tyckte det var bättre förr:) Enligt vad jag har hört var tanken med Transantiago god, men man satte in alldeles för få bussar vilket ledde till en överbelastning av metron. Jag hoppas de får ordning på det för i dagsläget är trafiken en mardröm oavsett vilket färdmedel man väljer!

    Svara
  3. Ny_Infrastruktur_i_Latin_Amerika
    Ny_Infrastruktur_i_Latin_Amerika says:

    Förut var det djungelns lag på Santiagos gator. Många busschaufförer tog knark för att hålla sig vakna i sin iver att få tag på flest passagerare, det var sjukt. Chaufförerna körde för fort, passagerare kunde och blev allvarligt skadade av allt guppande, o s v. Transantiago är mycket bättre. Men enligt min mening har all den negativa kritik kommit från extremhögern i form av partierna RN och UDI som gör allt de kan för att dupera folk och smutskasta regeringen. Extremhöger skrev jag, för i Chile finns ingen modern höger som i många Europeiska länder. Transantiago är delvis baserat på en stororder till Volvo där man beställde 1776 bussar och är därmed den största ordern i Volvos historia när det kommer till bussar. Att det är kaotiskt än så länge beror också på att staden växer så det knakar. Man är nu uppe i 7 miljoner invånare i Storsantiago. Tunnelbanan byggs ut kraftigt. För 9 år sedan fanns det 40 km tunnelbana men 5 år senare hade antalet km fördubblats. Nu är man uppe i 85 km och nästa år ska Santiago totalt sett ha 103 km tunnelbana och det planeras byggas åtminstone 1 linje till inom 5 år, Santiago har redan Sydamerikas längsta tunnelbanesystem. Tunnelbanan är också den mest punktliga, den snabbaste, renaste (!) och den säkraste samt mest moderna i hela Latinamerika. Många superlativ blev det, men så är det. Dock behövs det byggas mycket mer t-banekilometrar. Pendeltågssystemet är kraftigt underutvecklat och det finns inga spårvägar kvar men det finns en större cykelkultur där än i t.ex. Stockholm och regeringen har planer på att bygga uppemot 500 km cykelbanor på några år och jag tror att de kan lyckas. Man tänker stort, man är jordnära och man vill mycket. Det byggs mycket. Det är mycket verkstad och lite snack snarare än tvärtom (Stockholm).

    Svara
  4. Emma Jonson
    Emma Jonson says:

    Cykelbanor i Santiago låter fantastiskt, där är precis vad som saknas idag! Om man hade möjlighet att cykla, och om personer faktiskt gjorde det, skulle det bli mindre trängsel och trafiken skulle kunna rulla på. En bilresa i Santiago idag är en enda lång krypkörning i köer, i alla fall i rusningstid. Cykling är ett bättre alternativ men många upplever det som farligt på grund av alla bilar. De få cyklister jag såg i staden cyklade oftast på trottoaren!! Enligt vad jag har hört har man startat ett hyrcykelsystem, men ett ganska litet sådant som bara täcker en del av de rika östra delarna av staden.

    Problemet med Santiago är också att många människor bor långt ifrån sina arbeten och kanske inte har, eller upplever att de har, möjlighet att cykla en så lång sträcka. Om jag ska vara lite elak så kändes det också som att statussymboler som stora bilar var extrem viktiga i Santiago. Jag tror aldrig jag har varit någonstns där jag sett så många löjligt stora bilar (jag har visserligen inte varit i USA de senaste 20 åren). Dessutom – folk är vana vid att köa. De behöver inte heller skynda hem för att hinna med tvättning och matlagning, de har underbetalda hembiträden som gör det åt dem istället.

    Svara
  5. Ny_Infrastruktur_i_Latin_Amerika
    Ny_Infrastruktur_i_Latin_Amerika says:

    De kommer säkerligen att bygga många fler km cykelbanor, sedan om det blir 500, 400 eller 300 km vet jag. Men det blir många banor. Man är redan i färd med att bygga ut cykelbanorna och cykelkulturen i Santiago är stor, större än här i Sthlm. Det gäller att spana så ser du dem. Det byggs sakta men säkert cykelbanor över hela landet, men i Santiago går det fortast just nu i den utbyggnaden. Jag anser att det går fort att ta sig runt i Storsantiago – men så använder jag kollektivtrafiken där, inte bil. Det är verkligen ett nöje att använda tunnelbanan. Så jag uppmanar alla ”gringos” att använda kollektivtrafiken där. Metro de Santiago och Transantiago. Inget Hertz & co.

    Man har startat ett hyrcykelsystem på prov först i de östligaste delarna men nu har man spridit sig längre västerut och vem vet, någon dag har det spridit sig till hela Tunnelbanenätet. Det går fort med sådana utvecklingar där. Det är Metro de Santiago S.A som har hand om det där. Tänka sig, ett till tunnelbanesystem som vill uppmuntra folk att 1) parkera bilen hemma 2) cykla!!!
    SL borde lära sig av det…
    I Chile är det överlag väldigt viktigt(man har dragit lärdom av 17 års tyranni) med demokrati. Gemenskap, empati, samhörighet, samarbete. Det är lite annorlunda än i t.ex. Sthlm.

    Nu måste jag rätta dig. Storsantiago är en kompakt stad.

    868 km2 stort med drygt 7 miljoner invånare. Det är inte stort. Det är inte så långa avstånd. Jämför det med t.ex. Storstockholm alias Stockholms Län med dryga 6800 km2 och 1,9 miljoner invånare. Där snackar vi ENORMA avstånd. Jag vet själv det. Jag bor på ett ställe och jobbar på ett annat, resan från punkt a till punkt b tar nästan 2 timmar för mig. Och ändå talar vi inte om två extremer av storstadsregionen.

    Sedan har du dock rätt. Bilar har och speciellt på senare tid blivit världens statussymbol (så patetiskt) för många där – speciellt STORA bilar som du skriver. Usch, fy och blä. Sedan klagar folk i den staden på smogen. Hatobjektet #1 i staden är smogen. Det andra är nog att staden sprider ut sig.
    De borde inse att det finns ett samband där…

    Jag blir så trött på att många personer som bor i världens troligen smalaste land ska få för sig att ha STORA hus som tar upp STORA ytor, STORA bensinslukande bilar. Ibland undrar jag om dessa personer tror att de bor i Ryssland där det ”det finns hur mycket land som helst”. Jag brukar mest skratta och fnysa åt dem. Stackars krakar tänker jag… Då får man lust att ha en cykelkultur som påträffas i Köpenhamn och i många städer i Nederländerna, Belgien och Tyskland.

    Sist så generaliserar du lite väl mycket. Du tar lite väl mycket i. Faktum är att det finns så få länder i världen där folk är så kunniga i matlagning och andra hushållssysslor som i just Chile. Det är ytterst vanligt att många, om inte i princip nästan alla är händiga och kunniga i köket. Vi snackar medelhavskultur. Slow-food, m.m.

    De som har underbetalda hembiträden är precis som här, folk som tillhör la crème de la crème.

    Svara
  6. Emma Jonson
    Emma Jonson says:

    Jag har inte varit så mycket i Stockholm på ett tag, men i Göteborg är det definitivt många många fler som cyklar (procentuellt sätt) än i Santiago. Du säger att det gäller att spana för att få se dem – men då kan de väl inte vara särskilt många? I Göteborg märker man av dem mycket väl utan att behöva spana.

    När jag tog metron för att ta mig till kontoret om mornarna var det definitivt inget nöje! Varm och kvavt och extremt knökat! Kanske det är bättre andra tider på dygnet och i andra stadsdelar än där jag åkte…?

    Jag ger dig rätt i att Stockholm är väldigt stort och glest jämfört med Santiago… Så cykelsatsningarna låter jättebra! Hoppas de blir av. I december är det val igen och enligt opinionsundersökningar leder högern.

    Jag fick inte alls uppfattningen om att det bara är ”la crème de la crème” som har hembiträden i Santiago… Inkomsklyftorna är mycket stora om man jämför med Sverige. Att ha en ”nana” som tar hand om barnen, tvättar, städar, lagar mat osv. är väldigt vanligt bland medel- och överklassen, inget konstigt alls hos dem.

    Kul att höra så mycket om cykelsatsningarna i Santiago!

    Svara
  7. P. Envall
    P. Envall says:

    Det ska bli intressant att se Lundin redovisa sin faktabas och den forskningslitteratur som han bygger sina förslag på.

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *