Långmjölk

När jag var liten bodde vi ovanpå Konsum i Osby, där min far var Konsumföreståndare. Varorna som såldes i butiken kom i stor utsträckning från trakten runt omkring.

Nu har Coop bestämt att all mjölk som säljs i deras butiker skall levereras av Arla. Arla har mejerier i Göteborg, Jönköping, Linköping, Kalhäll och Örebro.

I Skåne finns Skånemejerier, som nu får sälja sin mjölk på annat håll. Och Arla försvar sig med att en del av deras mjölk också kommer från skånska mjölkbönder. Som då skall frakta sin mjölk norrut, för att sedan skicka den tillbaka igen.

Om lågvärdiga produkter som mjölk kan skickas över hela Sverige är transporterna för billiga. Och miljön får betala.

Har gått med i Facebook-gruppen ”Coop suger fett! Sälj skånsk mjölk i Skåne!” Den ökade med 1000 medlemmar på några timmar idag.

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
8 kommentarer
  1. mafrmalmo
    mafrmalmo says:

    Kanske dags att finna ett system för koldioxidmärkning av livsmedel. Utmärkt inlägg som sätter fingret på kortsiktighet och hur man som företag inte bidrar till hållbar utveckling.

    Svara
  2. Anonymous
    Anonymous says:

    Även i Sundsvall . . .

    har COOP beslutat att sälja mjölk från Arla i stället för från det lokala mejeriet i Sundsvall (Milko). Argumentet är att Arla har ett större ekologiskt sortiment. Logiken i att i miljöns namn välja mjölk långtbortifrån kan ifrågasättas!

    Som konsumenter kan vi dock i någon mån påverka utvecklingen genom att välja lokalproducerade livsmedel, exempelvis mjölk. Om många kunder väljer att handla mjölken i andra butiker (och gärna talar om att de gör det och varför till personalen i sin konsumbutik)så kanske COOP väljer att åter sälja den lokala mjölken.

    Men självklart visar detta också att transporterna är för billiga. De tunga transporterna betalar bara en liten del av sina externa kostnader, och då blir det lönsamt att frakta mjölk och vatten kors och tvärs över landet.

    Björn Abelsson

    Svara
  3. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    Erik!

    Du har ju rätt i detta. Dock så finns det därför ingen anledning till att fortsätta transportera mjölk och vatten etc stora avstånd.

    Och högre och därmed mer rätt pris på transporterna löser på sikt även detta problem!

    Och jag brukar gå bort till COOP för att handla mjölk…

    Svara
  4. Anders
    Anders says:

    Christer:

    Alternativet att gå beror också på om det är möjligt att göra det;

    1. Avstånd mellan hem och affär.
    2. Viljan att göra det beror på bl.a. estetik längs vägen till/från affären.
    3. Och trafiksystemens utformning avgör om möjligheten finns etc.
    4. Vem det är som handlar och hur mycket…

    Jag skulle särskilt vilja trycka på punkt nummer 2 – estetik är tyvärr en faktor som ofta glöms bort totalt och fullständigt. Jag skulle tro att använde man det som första måttstock och utgångspunkt i planering så skulle man faktiskt lösa en hel del andra problem

    (något jag borde utveckla i ett eget blogginlägg kanske…)

    Punkt nummer 3 – trafiksystem, hänger dels ihop med den förra, dels så är det här vårt stora problem kanske ligger. Vi ser det som trafiksystem, som tvärtemot allt förnuft och istället för att understödja våra transporter förhndrar och förlänger dem. Vi borde bygga gator, där bilar kan röra sig. Istället har vi byggt och är fortfarande väldigt väldigt fast i att bygga enligt det förbannade SCAFT-systemets principer, och enligt ideér om olika klassificeringar och olika vägtyper – och aldrig skola de två mötas. Ta planskilda korsningar exempelvis.. enligt mig en styggelse som eftersträvas slentrianmässigt vid byggande och planering av infrastruktur.

    Om och kanske snarare när vi i framtiden satsar desto mer på att bygga spårbunden trafik, skippa i så lång utsträckning det bara är möjligt de planfria korsningarna, som är både dyra att bygga och underhålla (och ja, givetvist kan en samhällsekonmisk analys förtälja att de blir billigare ”på sikt”…), men framförallt är det stora problemet deras estetik, ofta beroende på topografi och utrymmeskrävande natur. Och att de av anledning därav blir till ett fåtal. Här skulle man istället satsa på många mindre övergångar, framförallt vad gäller gång, cykel och mopedtrafik som regleras med 4-fällsbommar och liknande. Lika tryggt som planskilt, och integrerande istället för separerande. Härigenom också flexibelt och lättföränderligt (jämför med en planskild korsning, som vi måste leva med i hundra år för att man investerat så mycket i den). Något som hör till det absolut viktigaste om vi vill skapa ett Framtidens Hållbara Samhälle

    Mvh
    Anders

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *