EU:s transportpolicy, svensk kollektivtrafik och promenadstad

På tåget från Stockholm igen. Kan vara sista gången före jul – men vågar knappt tro det. Hann med tre bra möten idag, en väl använd dag med andra ord.

Först ett möte med en kund för att diskutera uppdraget att beskriva hur EU:s transportpolicy påverkat olika länders transportpolitik. Sverige behöver veta detta inför ordförandeskapet nästa år. Här får vi användning av vårt europeiska nätverk, och kontakter på kommissionen. Skall bli intressant att se hur skillnaden mellan olika länder ser ut. Kanske är det som så ofta – Sverige är det mest eu-anpassat av alla?

Det andra mötet var med Svensk Kollektivtrafik, det som tidigare hette SLTF – Svenska Lokaltrafik Föreningen. Föreningen organiserar Sveriges länstrafikbolag, men har också associerade medlemmar som konsulter, entreprenörer, teknikleverantörer osv. Det var dessa associerade medlemmar som bjudits in för att diskutera hur samarbetet kan bli bättre. Föreningens nya VD har lyft profilen många snäpp och det uppskattades av oss som var där.

Svensk Kollektivtrafik har tillsammans med branschen satt upp målet att dubblera det kollektiva resandet till 2020. Man hade i sammanhanget satt samman ett 10-tal arbetsgrupper. Dessa arbetsgrupper hade namn som Miljö, Gemensamt bokningssystem, Kunskapslyftet, Kollektivtrafiken en integrerad del i den kommunala planeringen. Alla med goda syften, men jag fick ändå intrycket att de hade exakt samma namn som arbetsgrupper inom kollektivtrafiken haft de senaste 20 åren.

Jag saknade ett mer uppdaterat angreppssätt, som hanterar det paradigmskifte vi ser början på just nu:

1) Kollektivtrafiken är redan, och kommer i högre grad att bli, en väsentlig del av lösningen när det gäller miljö och klimat
2) Kollektivtrafiken har en viktig roll att spela i ett robust transportsystem. Med det menar jag att vi måste bygga ett transportsystem som kan hantera förändringar som höjda bränslepriser (hur tar vi oss till jobbet om oljan kostar 500 dollar fatet?), koldioxidskatter etc.
3) Kollektivtrafiken brottas i detta nya paradigm med andra frågor än tidigare. Redan i dag är frågan i våra tre storstadsområden inte hur vi dubblerar resandet, utan hur vi tar hand om det drastiskt ökande resande som redan sker. År 2020 kommer resandet, utan speciella åtgärder, i många regioner och resrelationer, att ha ökat mer än 100% utan större åtgärder.

Mitt tredje och sista möte var på Stockholms stadshus. Jag diskuterade initiativet från borgarrådet Kristina Alvendal att Stockholm skall bli en ”promenadstad”. Eftersom Kristinas almanacka är värre än min, blev mötet med hennes borgarrådssekreterare (snygg titel). Jag satt och väntade i ett mycket trevligt rum med extremt hög mysfaktor: julgran, pepparkakor, snygga gamla möbler och en stor tidningshög (Svenskan överst).

Borgarrådsekreteraren hade ett lika trevligt arbetsrum, större än mitt, var typ 26,5 år gammal, men hade full koll på stadsplanefrågorna. Vi hade en bra diskussion om framtidens utmaningar och att promenadstaden är ett mycket bra grepp – som dock kräver prioritering, en prioritering framför bilen, och ett väl fungerande kollektivtrafiksystem, där tunnelbana och spårvagn kommer att spela en stor roll. Promenadstad borde vara ett vinnande koncept om man menar allvar.

En bra dag på det hela taget!

Det finns ett behov av mycket tänk inom hela trafikområdet från EU nivå, över den svenska nivån, och ner till hur vi skapar den attraktiva staden. Eftersom vi jobbar på alla nivåerna har vi fullt upp. Så fullt att vi har ett stort behov att bli fler. Så om du känner någon trafikkunnig med helhetssyn, hållbarhetstänk och väldigt trevlig så tipsa dem gärna om oss! Snart finns en ny annons på vår webb-plats.

Länkar:
Promenadstaden
Svensk Kollektivtrafik

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
3 kommentarer
  1. Mats Améen
    Mats Améen says:

    Jag tror inte att kollektivtrafiken utan större åtgärder kommer att öka med mer än 100 % till 2020! Trots stor ökningspotential finns många ”mottrender”, t ex trafiksäkerhetsåtgärder utan tanke på kollektivtrafiken, önskan om bussfria stadskärnor (t ex Lund), ogenomtänkta avregleringar av tåg- och busstrafiken samt en allt kärvare offentlig ekonomi. Ett fördubblat kollektivresande till 2020 är säkerligen möjligt – men det kommer att kräva hårt och målmedvetet arbete!

    Svara
  2. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    Du har säkert rätt i vissa delar av landet etc. Men till 2020 har säkert oljepriset stigit rejält och olika styråtgärder för klimatet gjort resandet dyrare. Det var min poäng. Att det sen finns enskilda motståndsfickor som Lunds politiker må vara hänt.

    Ungdomar tar fortfarande körkort i låg omfattning och senare – eftersom de vant sig kollektivtrafiken. Allt fler tar tåget av miljöskäl. Nu måste man boka nattåg flera veckor i förväg, tidigare räckte det med några dagar osv.

    Svara
  3. Anonymous
    Anonymous says:

    Intressant uppdrag! Försök att grotta lite i hur Sveriges avreglering av järnvägstrafiken påverkat utvecklingen i Sverige. Hade exempelvis Göteborgs Hamn Railportkoncept blivit lika framgångsrikt om det enbart funnits en statlig (med allt vad det innebär) tågdragare?

    I många europeiska länder tillsätts chefer inom järnvägsföretagen politiskt och det är tydligen inte helt ovanligt att det med en nyvald regering följer stor personalomstättning. Effektivt?

    Även harmoniseringsaspekten kring järnvägstrafik i Europa är intressant. Över hur många landsgränser kan tåg passera ostört?

    Det har ju forskats enormt mycket på hur man skall flytta gods från väg till järnväg och den ena idén galnare än den andra presenteras för att underlätta detta, men börjar man i rätt ände?

    Sedan finns det säkert också frågeställningar kring persontransporter… 😉

    Lycka till!

    /Rikard

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *