Tillväxtens pris i Veckans Affärer

Jag kan tänka mig att inte så många läsare av denna blogg också läser Veckans Affärer, och den blogg som chefredaktören där, Pontus Schultz skriver. Därför vill jag gärna delge er delar av Pontus blogginlägg från i förrgår:

”Att göra den gigantiska psykologiska omställningen som klimatfrågan faktiskt är till en fråga om politiska beslut om utsläppsmål och smarta innovatörers jakt på nya bilbränslen är att göra det lite lätt för sig. Jag håller med om att man inte får göra klimatfrågan till en omöjlig uppgift. Det måste finnas hopp och jag är en stark anhängare av tron att teknologi och innovationer kommer att förbättras kraftigt och till och med troligen lösa många av problemen.

Men det krävs en marknad, och ett tryck, som inga politiska beslut i världen kan fixa. Det trycket kan bara komma från vårt ansvarstagande och vår egen, privata insikt om att det handlar om att ändra en del perspektiv i vår syn på både ekonomi och liv. Oavsett om du är medborgare eller företagsledare (eller kanske både och?) måste du fundera över den dimensionen för att inte missa kraften i förändringen. Den som väntar på politiska beslut och tekniska innovationer, väntar troligen för länge. Internationellt kommer en rätt bred och livlig debatt om tillväxtens pris. Den kommer att komma till Sverige också, inte som en vänsterrörelse eller tillbaka till grottorna-ideologi, utan som den moderna höger-vänster-skalan, en samhällsdanande debatt som bara sker en gång vart 40:e år.”

År 1972, för snart 40 år sedan, kom Romklubbens ”Tillväxtens gränser”, från ett MIT-forskarlag. Skriften debatterades och diskuterades över hela världen, men hånades också för att inte beskriva verkligheten. Den ligger på mitt bord framför mig, och jag kan konstatera att mycket av det som MIT-forskarna diskuterade är giltigt nu. Så här står det:

”…tekniska lösningar som syftar till att dämpa tillväxten blott kan fördröja sammanbrottet, såvida de ej åtföljs av förändringar av de sociala, ekonomiska och politiska faktorer som stimulerar tillväxten.”

Den som väntar på politiska beslut och tekniska innovationer, väntar troligen för länge.

Visst är det intressant att dessa rader finns hos en chefredaktör på Veckans Affärer och inte på miljöpartiets webbplats.

Länk:
Pontus blogg

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
2 kommentarer
  1. Erik Sandblom
    Erik Sandblom says:

    Stefan Edman säger att man måste ro med två åror, teknikens åra och etikens åra. Använder man bara ena åran så kommer man ingen vart.

    Tåg är t ex en jättebra teknik. Stålhjul mot stålräls ger oslagbart hög effektivitet. Men folk bara använder det inte. Tåget har bara 30% av marknaden mellan Stockholm och Göteborg, trots att det är bekvämast, tidseffektivast och ofta snabbast. Drygt hälften av alla resor på sträckan sker med bil och flyg.

    Hälften av alla bilresor är kortare än fem kilometer, och där är cykeln en tekniskt överlägsen lösning — snabbare, billigare, hälsosammare och tystare.

    Vad är det för dumheter att ha teknik men inte använda det? Kan det vara så att teknikoptimisterna i själva verket är teknikanalfabeter?

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *