Kris och innovation i svensk bilindustri

Förra veckans nummer av The Economist hade en ”Special report on innovation.” Som vanligt med Economist var den både intressant, informativ och spännande att läsa. Artikeln pekar på flera olika trender inom innovationer, och att behovet av dem är stort nu. ”A crisis is a terrible thing to waste” säger en av grundarna till Google, och pekar på hur bil- och energiindustrin inte varit innovativa på massor av år för att de inte haft några kriser – inget som triggat förändring.

Innovationer har gått från uppfinningar av män i vita rockar på de stora företagen, till innovativ utveckling i bredare delar av företagets avdelningar. Man gått från en centralt planerad approach till en mer demokratisk, till och med glädjedriven nästan anarkistisk ny modell för innovationer. Och så har ju Trivector alltid fungerat!

Hur definierar man då innovationer: OECD – rikelandsklubben – definierar det som: ”nya produkter, affärsprocesser och organisk förändring som skapar välstånd och social välfärd”. Fast jag är mer förtjust i investmentbanken Goldman Sachs definition: ”fräscht tänkande som skapar värde”. Men båda förklarar bra vad det handlar om.

Anders Wijkman skriver idag på DN debatt om att Volvo och Saab får problem när EU lagstiftar om att nya bilar inte får släppa ut mer än 120-130 g/km från 2012. Och anledningen till att man gör detta nu är att bilindustrin inte på långa vägar uppfyller det löfte man frivilligt gav 1998: att senast 2008 få ner utsläppen till 140 g/km. År 2006 låg snittet på 160 g/km, och allra sämt var Volvo med 195 g/km.

Jag har under senare år följt Volvos utveckling av koldioxidutsläppen, och förvånats över att de inte prioriterar att göra bilar med låga utsläpp. Den lilla Volvo C30 Flexifuel vi äger, har 125 hk motor och om man kör den på bensin ger den 174 g/km, vilket är mycket för denna lilla bil. Med E85 blir naturligtvis utsläppen mindre, beroende på hur den producerats.

Så här skriver Wijkman:

”Grundorsaken till att företagen inte kommit längre får sökas i deras företagsledningar under de sista decennierna samt en illa utformad skattelagstiftning i Sverige. I stället för att systematiskt gynna bilmärken med bränsleeffektiva motorer har Volvo och Saab åkt gräddfil och därigenom inte fått de incitament via politiken som hade skyndat på utvecklingen mot bränslesnålare fordon.”

Vi får hoppas att Volvo och Saab nu plockar fram all innovativ kraft de kan för att lösa problemen. De kan ju alltid börja med att läsa The Economist.

Länkar:

Wijkman på DN debatt
En av artiklarna i The Economist

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *