Att svära i kyrkan – vi måste resa mindre

I går satt jag med i en paneldebatt på LUCSUS, Lund University Centre for Sustainability Studies, som avslutning på en masterskurs de haft kring Sustainable Transport Systems. Jag har tidigare föreläst på kursen och tyckte redan då att det var intressant att diskutera hållbara transporter med studenter från Grekland, Rumänien, USA, Frankrike, och flera andra länder.

Nu var vi tre i panelen. Prof John Whitelegg (Sustainable Transport at Liverpool John Moores University and Professor of Sustainable Development at the Stockholm Environment Institute and the University of York) och Christian Rydén, trafikplanerare på Lunds kommun som tidigare jobbat på Trivector. Båda goda vänner och kloka personer med stor kunskap inom området.

Efter ett tag kom vi in på pudelns kärna. Vårt ständigt stigande behov av att resa och transportera oss och alla de varor vi anser oss behöva. John berättade om trafikstrategien för London som han varit djupt inblandad i. Han avslöjade ”off the record” att ett av målen är att få folk att låta bli att resa. Det hjälper helt enkelt inte använda trängselavgifter, att ständigt bygga ut kollektivtrafiken, att jobba med mobility management som man gör framgångsrikt. Man klarar helt enkelt inte den ständigt ökande efterfrågan på resande, oavsett om det handlar om bilresor eller kollektivtrafikresor.

Och likadant ser vi exempel på i Sverige. I Stockholm dras man med stora problem både i kollektivtrafiken och i biltrafiken. I Skåne funderar vi just nu på hur kollektivtrafiken skall klara de stora resandeökningar som vi kan se komma under de närmaste decennierna. Spårvagnar som jag skrev om i går kommer nog att kunna göra en viss skillnad. Men det kommer inte att räcka om vi fortsätter att öka vårt resande på samma sätt som nu.

Så långt när det gäller trängsel och kapacitet. Och diskuterar vi sen energi, miljö och klimat kommer vi till samma slutsats. Den höga energianvänding, med därmed följande påverkan på klimat och miljö, som blir följden av det ständigt ökande trafiken är inte hållbar.

Men vi har ett samhälle som på alla sätt uppmuntrar det ökande resandet. Vi bygger ständigt ut våra vägar så att kapaciteten ökar, och därmed minskar uppoffringen att resa. Våra politiker pratar ständigt om regionförstoring, för få ett större utbud av arbetstillfällen, vilket innebär att vi skall resa mer. Vi centraliserar samhällets olika funktioner som skolor, vårdcentraler, affärer osv. Vilket innebär att vi måste resa mer för få tillgång till till samma utbud.

Och på fritiden har vi vant oss vid att lågprisflyget tar oss utomlands många gånger per år. När jag var och klippte mig i veckan frågade tjejen som klipper mej om vi hade nån trevlig resa inplanerad. Och samma fråga får man av vänner och släktingar också. Och alla undrar om jag har några trevliga resor inplanerade i jobbet. Om man inte reser så är man ingen.

När jag var liten var det inte många som reste utomlands på semester. När jag själv började göra det i mitten på 70-talet reste man kanske en gång per år. Sen blev det tätare med nån resa vår och höst till nån storstad, och så skidresa på vintern. Och kanske en liten resa tidigt på våren för att få lite sol.

Om vi skall klara energin, miljön och klimatet måste vi resa mindre. Tråkigt men sant. Och då gäller det att organisera alla våra tvungna resor på ett smart sätt så att det blir något över till våra fritidsresor. Lokalisera aktiviteter och arbeten så att vi kortar det resande vi måste göra. Och när vi reser så måste vi använda så energieffektiva färdsätt som möjligt.

Vi brukar peka på 4 sätt att jobba:

– smartare planering (lokalisera aktiviteter för ett minskat resbehov)
– ekonomiska styrmedel (ta betalt för de externa effekterna – t ex trängselavgifter)
– teknisk utveckling (bränsle och fordon)
– beteendepåverkan (vi behöver ändra livsstil)

Och idag den 6 oktober inträffar ”overshoot day”, den dag då vi enligt WWF har överskridit årets produktion av ekologiska resurser och tjänster. 1987 hade vi jämvikt och resurserna räckte året ut – nu tar de slut den 6 okt. Hade vi då det så mycket sämre 1987 än idag? Förmodligen har många människor i den fattiga delen av världen fått det betydligt bättre, men västvärlden har ökat sin resursförbrukning stort. Sverige är enligt WWF världen åttonde mest slösaktiga land.

Självklart kan vi inte fortsätta att leva på ett sätt som tär på kapitalet på detta sätt. Vi har ju inte 1,3 jordklot….

Och det är klart att om man som jag är VD för ett trafikkonsultföretag så är det naturligtvis som att svära i kyrkan att säga att vi måste resa mindre.

Länkar:
DN om overshoot day
WWF om overshoot day
WWF-rapport Living Planet

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
8 kommentarer
  1. Erik Sandblom
    Erik Sandblom says:

    Det är verkligen en kittlande attityd du har här på bloggen men jag skulle bli glad om du skrev mer om hur man reser för egen maskin, det vill säga till fots eller cykel.

    Montreal har till exempel en bilfri underjordisk stad ”Reso” där man kan promenera även när de kanadensiska snö- och isstormarna rasar ute. Där finns 32km bilfria gångbanor som ger tillgång till 80% av kontorsytan och 35% av butiksytan i centrala Montreal. Man når även sju metrostationer och två pendeltågstationer! I Calgary har man samma koncept fast med slutna gångbroar ovan mark.

    Sen har jag tidigare länkat till Vägverkets uppgift om att hälften av alla bilresor i Sverige är kortare än fem kilometer, vilket tar 15-20 minuter att cykla. Där finns en gigantisk potential, om folk bara kände att gatumiljön inbjöd till cykling. Amsterdam och Köpenhamn visar vägen, men även Malmö har en stor andel cykelresor, 30%.

    Svara
  2. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    HAr aldrig varit i Montreal, men underjordiska gångar verkar ju så där kul….fast skulle vara intressant att se.

    Lund har största cykleandeln i Sverige. 60% av alla resor görs med gång eller cykel…

    Svara
  3. Cajsa
    Cajsa says:

    Jag hyser den största respekt både för dig, John Whitelegg och Christian Rydén, men jag reflekterar över att det i panelen inte fanns en enda kvinna med.

    När får vi se någon av Trivectors duktiga kvinnliga medarbetare i ”strålkastarljuset”?

    (jag är ingen jämställdhets-fantast, men det kan vara intressant att höra vad du har att säga om det)

    Svara
  4. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    15 av Trivector Traffics 23 medarbetare är kvinnor, och vi har nästan problem att upprätthålla den 50/50 fördelning vi vill.

    De flesta av de kvinnor på Trivector som jobbat något år gör många insatser på konferenser, seminarier etc. Flera är flitigt anlitade på konferenser etc, men inte alltid i sådana sammanhang som syns för icke fackmän.

    Och ingen av dem har en egne blogg…

    Svara
  5. Erik Sandblom
    Erik Sandblom says:

    Montreals metro och underjordiska stad är väldigt stilig och trivsam enligt mitt tycke. Snarare ”esplanad med tak” än gångtunnel. Jämför inte med t-banan i Stockholm.

    Enligt Cykeln i transportsystemet” har Lund 21% cykelandel, mot 29% i Malmö enligt Malmös hemsida. Okej att många går, men varför är det så få som cyklar? Varför är hälften av alla bilresor i Sverige kortare än fem kilometer? Här finns ju en gigantisk potential, utan att man behöver bygga knappt någonting alls. Några fartgupp kanske.

    Cykeln låter oss ha kakan och äta upp den!

    Svara
  6. C20
    C20 says:

    Det här är ett hyfsat dumt inlägg Dra ner på resandet är oreliserbart och kommer inte funka – bättre jobba på klara det istället. Avgiftshöjningar drabbar dessutom bara dom med lite pengar.

    Cykla funkar sommartid – men, kör själv 4 km i regn, blåst och 3°C. Dessutom är det svårt att ta med sig mycket saker (t ex stora matkassar) på en cykel. Gå funkar inte annat än väldigt korta sträckor p g a hastigheten.

    Resa måste man – t ex, jag (och en hel del andra) vägrar att handla käk 40% dyrare för att man inte ska resa till en stormarknad. Man kan inte ha stormarkander, köpcentran, biografer etc. i varje hörn. Kompisar bor inte alltid inom så korta avstånd att man kan gå eller cykla. Man ska ha en enorm tur om man får ett jobb som ligger precis där man bor.

    Jag bor i Kungsängen och tränar vid Stockholms södra stan (åker vanligen pendeltåget då, en 29 km resa), flera ggr i veckan, för det finns ett bra gym som ligger nära tågstationen där. Jag vägrar och köra på nåt dåligt ställe, bara för att inte resa eller resa kortare sträcka.

    Visst är miljöförstörningen ett problem – men varför satsas det inte mer på t ex miljöfordon (fortfarande går de allra flesta bilar på bensin) – och bra tåg, som det är nu är det ju t ex billigare att flyga. Den här regeringen är ju pest vad det gäller miljösatsning. Problemet är inte resandet i sig utan att ekonomiksa intressen alltid får gå först

    Svara
  7. Erik Sandblom
    Erik Sandblom says:

    Jag cyklar året runt i ur och skur. Dubbdäck och underställ i syntet eller ull gör det trevligt.

    Maten tar man i cykelväskor som klickas fast på pakethållaren.

    Nemas problemas.

    Svara
  8. C20
    C20 says:

    Det där med tunnlar under marken som nån skrev verkar ju ganska schysst – fast inte gå, utan cykla i dom.

    Då skulle skulle man ju slippa problemet med dåligt väder. Skulle gå långt snabbare än att åka med dom sega bussarna i innerstan t ex och fartkänslan är härlig jämfört med att cykla på en stor öppen bred väg.

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *