Att kissa i byxorna

Idag höll jag min kortversion av mitt föredrag, för de höga cheferna från FHWA (Federal Highway Administration) som flugit in från olika delar av USA för att vara med om detta Exceutive Congestion Forum. Vi var fyra europeer: en holländare som pratade om vikten av att skapa ett landsomfattande datasystem för att samla data kring trafiksituationen för att sen kunna göra något åt den, en tysk som pratade om mängder av olika åtgärder som man använt i Tyskland för att minska trängseln, och en engeglsman som pratade om hur man gör i Storbrittanien för att påverka trängseln, men också för att påverka resefterfrågan.

Och själv var jag ju hitskickad för att prata om just detta, hur man kan påverka resefterfrågan. Men nästan alla de höga cheferna var bara intresserade av att prata om olika trix för att öka kapaciteten för att minska trängseln. T ex: Hur skall man kunna använda vägrenen för att köra buss på? Hur skall man kunna införa speciella körfält, sk hot lanes, där man får betala för att köra utan trängsel? osv, osv.

Mitt föredrag verkade uppskattat, man skrattade på rätt ställen etc – men ingen verkade klara av att diskutera på den mer strategiska nivån om hur vi kan skapa strukturer som gör att resefterfrågan minskar. Man var mycket snabbt tillbaka i att prata om projekten för att skapa ökad kapacitet nu.

Alltså, mycket om kortsiktiga lösningar som man säkert behöver jobba med, men inget om mer långsiktigt strategiskt tänk. Alltså som att kissa i byxorna när det är kallt – det blir varmt och skönt ett tag, men sen fryser man igen.

Få se om de lägre tjänstemännen som skall lyssna i morgon på det lite lägre föredraget orkar diskutera med strategiskt. De verkar yngre och är kanske mer openminded?

Eric ringde just och föreslog att vi skulle gå på en baseballmatch. Blir intressant….lär innehålla mer av strategiskt tänk än fart. Precis som i långsiktigt tänk för ett hållbart transportsystem…

Och så har Jessica som jobbar och bor i San Francisco, efter att tidigare varit på Trivector, skickat bilder på klusterbrevlådorna i gårdagens inlägg. Hon har också tagit del av en debatt på nätet där nyurbanisterna bejakar lådorna för att få folk att röra sig mer, och träffas. Dvs klusterbrevlådor som ett sätt att öka områdets serendipitet (som jag skrivit om tidigare).

(Detta lilla hus är mycket snyggare än det som var på bilden i Washington Post igår…..)

* Serendipitet: förmågan att göra lycksaliga upptäckter av en slump när man letar efter något annat och ta tillvara på dem. Ordet skapades av den engelske författaren Horace Walpole på 1700-talet efter en saga om ”de tre prinsarna från Serendip” (nuv. Sri Lanka). De tre prinsarna for ut och fann något annat än vad de sökte, men det prinsarna fann var ändå lika värdefullt. Serendipity har också gett namnet till en ganska charmig romantisk komedi från 2001, med John Cusak och Kate Beckinsale i huvudrollerna

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *