Den femte finheten – del två

En viktig del av en attraktiv stad är attraktiva kulturinstitutioner. Det kan handla om muséer, utställningslokaler, konsthallar osv. I Lund finns en konsthall som ligger vid Mårtenstorget. Den har genom åren fört en mycket varierande tillvaro. Ibland har den gjort engagerande utställningar som engagerat såväl lundabor som andra mer långväga besökare. Ibland har det handlat om smala utställninar som engagerat ett fåtal.

Under senare år har det dock varit ganska sällsynt mellan succéerna. Under 2006 hade konsthallen en dålig besöksstatistik med 64.000 besökare, mot 109.000 år 2005 och 89.000 år 2004.

Det har nu utbrutit en debatt om konsthallen och dess uppdrag. I fredagens Sydsvenskan säger konsthallschefen Åsa Nacking: ”Besöksstatistik är inget bra sätt att mäta kvalitet”. Och artikeln fortsätter: ”Fyra omnämnanden i internationella tidskrifter på drygt tre år. Det tycker konsthallsledningen är ett bra resultat. – Det kan verka lite men det är jättemycket, säger intendent Anders Kreuger.”

Visst, för Nackings och Kreugers fortsatta karriär inom konsthallsvärlden smäller det kanske högt med omnämnanden i internationella tidsjrifter, men för de som bor i Lund med omnejd spelar det ganska liten roll.

Det jag har svårt att förstå är att konsthallsledningen ser en motsats mellan kvalitet och antal besökare. Då måste man ha missuppfattat sitt uppdrag. En sån motsats finns naturligtvis inte – men gör kanske uppdraget lite svårare. För mej är det ganska självklart att en konsthall i Lund inte bara skall visa välkända, lättköpta konstnärer i sina utställningar. Men inte heller bara att ständigt försöka ”vara lite före” som Krueger säger.

På konsthallens webb-plats finns en vision och verksamhetsmål för 2005. (År 2006 tycks man har kört i blindo.) Så här står det i alla fall i de två första punkterna:

Verksamhetsmål 2005

  • Lunds konsthall skall aktivt arbeta för att bli en betydande aktör på den internationella samtidskonstscenen.
  • Lunds konsthall skall arbeta för att vitalisera intresset hos existerande och nya besökargrupper, dels genom specifika utställningssatsningar och dels genom olika samarbetsarrangemang med relevanta aktörer.

Frågan är då vad som är samtidskonst? Så här tycker Bohusläns Läns Museeum i sitt program:

  • konst som lyfter fram det som uppfattas som väsentligt i vår samtid
  • konst som diskuterar och problematiserar vår tids samhällsfenomen, och förhållandet mellan individ och samhälle eller undersöker sociala relationer, företeelser och situationer, inte minst utifrån moraliska och etiska infallsvinklar
  • konst som utgår från ett konceptuellt, idébaserat, förhållningssätt där idén bestämmer formen och materialet.

Ingenstans står det något om att konsten måste uppfattas som svår och obegriplig, och skall beskrivas i smala internationella konsttidskrifter.

Målet borde vara att producera intressanta utställningar som diskuterar vår samtid på ett sätt som gör att konstbesökare i Lund och regionen finner det mödan värt att infinna sig i Lunds konsthall för att ta del. Om besöksantalet minskar har man misslyckats med att ”vitalisera begreppet hos existerande och nya besökargrupper”.

Varför inte låta varannan utsällning vara av lite mer lättuggad art (det finns massor av sådan samtidskonst!), och varannan med mer tuggmotstånd? På så sätt kan man uppfylla alla sina syften.

Jag har besökt många konstmuseer som klarar att både vara internationella, intressanta, samtida och besöksmagneter. Sådan är t ex: Baltic i Gateshead/Newcastle, Tate Modern i London, Arken, Trapholt och Louisiana i Danmark osv.

Lund behöver en konsthall som är attraktiv inte bara som karriärstege för konsthallsledningen utan också som intressant och publikdragande kulturistitution i staden!

Länkar:
Lunds konsthall
Lättuggad samtidskonst

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *