Körmusik, olja och hötorgskonst

Lund kandiderar som bekant till att bli Europas kulturhuvudstad 2014. Som ett led i den stadsutveckling som leder mot detta mål startar man nu en körbiennal. Lund International Choral Festival, en internationell körfestival som alltså skall återkoma vart annat år, gick av stapeln för första gånen. Imponerade program, mängder av körer, från hela världen, barnkörer, giganter som Eric Ericsson, populärartister som Real Group, Vocal Six etc, etc.

Och det tycks fungera som ett sätt att visa upp Lund. En googling på ”Lund körfestival” ger över 900 träffar, i media från hela landet. Internationellt kanske inte lika mycket. ”Lund International Choral Festival” ger 364 träffar, men bara en handfull från utlandet: en rysk, en estnisk och en dansk. Fast om två år blir det kanske ännu bättre, så lyckat som det har varit.

Själv var jag och lyssnade både fredag och lördag kväll, eftersom kören som dottern sjunger i (Lunds Vokalensemble, lära vara Lunds bästa och en av Europas bästa icke profesionella körer, det ni) medverkade båda dessa kvällar. Båda kvällarna innehöll en hel del nutida körmusik. Och lyssnar man på denna måste man nog konstatera att vi lever i en svår tid.

Så här upplevde jag det: I stort sett all nutida körmusik går i molltonarter, innehåller atonala dissonanser, märkliga glidningar, svårartade talkörsavsnitt osv. Oerhört kompetent och avancerat sjunget, men ganska svårlyssnat och ganska halvdeprimerande. Dock fanns det ett modernt verk ”Valete en pace” med oerhört tragiskt innehåll, men som var avancerat, lyssningsbart, och enormt vackert. Fast det var skrivet av en engelsman, vid namn Harvey Brough, och inte som alla de andra svårartade verken av skandinaver. (När jag googlar Harvey inser jag varför jag gillade hans verk – han har ett förflutet inom rock/pop i ett band med namnet Harvey and the Wallbangers. Kanonnamn för en grupp!)

Frågan slår mig om svårmodet har med vår tid att göra. Svår tid = svår och jobbig konst? Samma fråga ställde jag till Carl Johan de Geer i torsdagens debatt. Jag undrade då om han inte istället för en dystopi skulle kunnat göra en utopi, som en positiv framtidsbild. Svaret var att all bra konst bygger på att man diskuterar och problematiserar. ”Annars blir det hötorgskonst!”

Fast inom musiken vet jag i alla fall en genre som ofta diskuterar problem, men gör det på ett ganska lättlyssnat sätt: bluesen. Fast de superduktiga körsångarna lyssnar nog inte på blues…

Har i helgen läst flera artiklar om varför oljepriset har sjunkit. Newsweek och Economist hade ganska olika perspektiv. Det slår mig att den sänkning man nu pratar om är från sommarens toppnotering 78:40 dollar/fat den 14:e juli, ner till ca 60 dollar/fat nu, medan oljan för 2-3 år sedan låg på på 20 dollar/fatet, vilket den gjort sedan 1986. Dvs vi ligger på helt andra nivåer nu än vi varit vana vid under lång tid. Och det man diskuterar nu är om huruvida oljan kommer att stiga mer (från nuvarande ca 60 dollar/fat). Fast det finns enstaka bedömare som faktiskt tror på lika låga oljepriser igen. Fast huvudspåret är nog trots allt att det blir dyrare, och ganska mycket dyrare på sikt. Kanske inte 10.000 kr/litern som i Carl Johan de Geers dystopi, men högre än idag.

Vill man läsa en bra sammanställning om energin när oljan börjar sina rekommenderar jag följande länk:

Efter oljetoppen

Och så en recension av Frukostdags 2020.

Sydsvenskans recension av Carl Johan deGeers utställning


Framtidsyrken för en ny tid.

Dagens yrke: alternativbränslekonsult

Share on Pinterest
There are no images.
Dela med dina vänner:










Submit
0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *